Ett utdrag ur boken "Från valp till unghund - utan problem!" som är skriven av Nina Roegner. Nina har också skrivit manus till appen "Duktig Hund!" i samarbete med Svenska Brukshundklubben.

VI ÄR ALLA OLIKA!

Vi måste vara öppna för att alla hundar är individer och att det som fungerar med en hund inte alls är bra för en annan. Själva är vi också olika, vi tolkar situationer högst individuellt och kommer också att reagera och agera utifrån vår egen personlighet. Därför är det svårt att i olika hundsammanhang påstå att det ena eller andra handhavandet av hunden är rätt eller fel.

På en av mina valpkurser gick en liten irländsk settervalp och en irish soft-coated weathen terrier. Settertiken hette Smilla och var fyra månader. Husse var jägare och målet var att Smilla skulle bli både jakthund och en go familjehund. Smilla var oerhört mjuk, lättlärd och en ganska försiktig liten valp.

Softisvalpen hette Klara och var Smillas raka motsats, hon var lika gammal men betydligt tuffare och både uppjagad och stressad. Klara skulle ”bara” vara familjehund i en ganska stor familj med många barn. Mitt första intryck av Klaras matte var att hon nog skulle passa bättre som matte till ett snällt marsvin än till den valp hon hade. Hon var både otydlig och hjälplös och Klara struntade mest i henne.

Smillas husse däremot, han var rejäl och plötsligt tog han tag i henne så att hälften hade varit nog. Vi andra hoppade till i pur förskräckelse och jag funderade på om jag skulle föreslå ett ”valpbyte”. Husse märkte vår reaktion för han ursäktade sig inför de andra. Han berättade att Smilla var hans andra settertik och att den första hade omkommit mycket tragiskt vid en bilolycka. Redan vid sju månader hade hon börjat okynnesjaga efter löv, harar och fåglar. En dag hade hon, mitt framför ögonen på husse, jagat efter en hare rakt över vägen. Tyvärr kom det samtidigt en bil, föraren väjde för haren men körde i stället ihjäl hunden. Husse berättade att han fortfarande hade svåra skuldkänslor inför det som hade hänt. Han kände att om han bara hade haft ett stopp på henne så hade det aldrig behövt hända ... För denna hundägare var det därför oerhört viktigt att Smilla förstod innebörden av ordet nej!.

Klaras matte öppnade sig också och berättade hur hon förlorade sin tidigare hund. Det var en liten kanintax som var åtta år. En dag blev han tragiskt nog klämd av en ytterdörr som slog igen av ett tvärdrag. Hunden hade inte avlidit på plats, utan av sina skador på vägen till veterinären. Matte berättade att detta hade varit så traumatiskt att hon nu inte ens kunde förmå sig att hålla fast Klara för att klippa klor eller göra rent öron. Varje gång Klara skruvade på sig eller skrek till så släppte hon henne helt enkelt. Hon visste att det inte var bra men det var hennes sätt att hantera situationen.

Olika utgångsläge, förväntningar och målsättning är sådant som självklart påverkar hur vi hanterar och fostrar vår valp och unghund. Det ena eller andra behöver inte vara bättre eller sämre. Det viktigaste är att vi gör på ett sätt som fungerar för vår egen del. Hur det gick för Smilla och Klara? Lilla Smilla blev inte alls knäckt av sin tuffa husse, det visade sig nämligen att han kunde vara minst lika belönande och snäll som han kunde vara bestämd. Idag är Smilla en alldeles vanlig go, mjuk och glad irländsk setter fast hon är en bra bit lydigare än genomsnittet. Det är t.ex. inga problem att stoppa henne även om hon jagar.

Klara är också vuxen, men inte alls så lydig som Smilla. Klara gör som hon själv vill men matte har tålamod och ser Klaras fostran på sikt. Allt hon vill nu är att Klara ska kunna gå lös ibland, så nu jobbar hon intensivt på att Klara ska lära sig stanna! Eftersom jag idag lärt känna matte bättre vet jag att hon duger till mer än en marsvinsmatte. Hon är en god pedagog och eftersom hon är så envis vet jag att även hon kommer att lyckas. ♥