Foto: Gustav Hallén/TV4. 

När vi lämnat ifrån oss rekvisitan och fått tillräckligt med feelgood inför kvällens uppträdande var det dags för intervjuer och uppträdanden som skulle klippas ihop för att sändas i programmet. Allt var väldigt roligt och det är svårt att veta vilka som hade roligast, vi, hundarna eller talangredaktionen. Det visade sig att vi och redaktionen hade liknande tankar och idéer om hundarnas medverkan så vi blev väldigt glada när de ville lägga allt fokus på hundarna.

Hundarna filmades när de gjorde en gemensam entré på röda mattan, när de hälsades välkomna av talangredaktionen, när de blev intervjuade inför sitt framträdande och slutligen när de blev inropade på scenen. Tänk att det kan vara så gulligt att se när ett gäng hundar agerar som små människor!

Mellan tagningarna fanns det tid för rastning, vila och återhämtning. Det är tur att våra teaterhundar inte bara kan konster och trix utan att de också är miljötränade och kan konsten att slappna av. På en inspelningsplats kan allt hända och det gjorde det såklart! Plötsligt kom ett gäng getter vandrande och en stund senare var det dags för en gigantisk lurvig fantasifigur som ville umgås och mingla. Sammanfattningsvis kan man säga att hela lokalen var fylld av märkliga figurer, stojande människor och en del konstiga ljud. Vi mattar tyckte att det var underhållning på hög nivå men teaterhundarna lyfte inte på ett ögonbryn. De hade liksom viktigare saker att fokusera på.

Fram mot eftermiddagen fick vi en stunds ”ledigt” och kunde gå till hotellet för att äta en sen lunch och vila på rummet. Vi passade på att stämma av att Bosse med sidekick var med på banan och efter en mikroskopisk vila var det dags att promenera tillbaka till inspelningsplatsen. Alla var peppade och glada. Några av oss var lite ”pirriga” medan andra var kritvita i ansiktet och kunde varken prata eller äta.

Så drog det ihop sig och vi fick veta att det snart var vår tur! Vi som hade haft en hel dag på oss fick plötsligt väldigt bråttom. Nu skulle både mattar och hundar kissa och dricka vatten och så skulle ju både vatten, godis, damvippa och prinsens balinbjudan tas med till scenen!

Man kan säga att stunden innan vi gick upp på scenen och när vi klev av efter vårt framträdande, var som dag och natt. Stunden innan var vi samlade, nervösa och förväntansfulla. Det var en fokuserad, förväntansfull men samtidigt allvarlig och samlad stämning. Efter vårt framträdande var det tvärt om – vi tjoade och flög fram! Både vi och hundarna hoppade av glädje och vi ville omfamna hela världen. Fast det gick såklart inte.

Lyckan var fullständig och vi var så nöjda med vårt framträdande! Alla hundar var fantastiska, vi förare skötte oss exemplariskt och Bosse var fantastisk! Juryn hyllade oss och vi fick fyra JA! När vi samlade våra intryck kunde vi bara konstatera att hundarana inte bara har talang för att uppträda, de är superproffsiga och levererar verkligen när det gäller!

Men säg den lycka som varar för evigt. En vecka senare fick vi beskedet att vi inte hade gått vidare! Helt obegripligt. Hur tänkte Talang där liksom? Luften gick ur oss lite grann. I tanken hade vi redan gått till final, typ nästan vunnit och vi hade sett fram emot att planera och träna inför våra kommande nummer i Talang.

Det tog oss en dag att komma över det tråkiga beskedet och sen var allt som vanligt igen! Istället för att öva inför Talangscenen ställde vi om och så blev det träningar inför My Dog istället! Nu skulle allt bli som vanligt, med en stor härlig scen och publik från alla håll och kanter, något både vi och våra hundar älskar!

Sammanfattningsvis har Talangäventyret gett oss massor! Förutom alla träningar (som gjort oss ännu bättre och klokare) och en härlig inspelningsdag tillsammans med våra hundar i Stockholm så har vi fått fantastisk feedback! Efter programmet med hundteatern så har vi dagligen mötts av människor som ”bara vill säga” att de tyckte att teaterhundarna var helt fantastiskt och att de absolut skulle rösta på oss! Sociala medier har fullständigt svämmat över med uppskattande och fina kommentarer. Allt ifrån kommentarer om att det verkligen syns att hundarna har roligt och att de trivs på scenen till att numret var underhållande. Även de som inte har hund verkar ha uppskattat teaterhundarna. Och när jag läste en kommentar från en mamma som beskrev sin dotters känslor när hon insåg att hundarna inte skulle gå vidare: ”….nu vill hon inte ha fredagsmys och hon ska aldrig mer titta på Talang!” blev jag alldeles varm inombords. Teaterhundarnas uppträdande har inspirerat och berört!

              Foto: Gustav Hallén/TV4. 

 

Så var det äntligen dags! Vi hade verkligen gjort allt som stod i vår makt för att skapa rätt förutsättningar inför Talang. Vi hade tränat i många timmar både enskilt och i grupp. Nu kunde hundarna varje övning utan och innan, de var trygga i att jobba nära varandra och för det mesta lyckades vi tajma våra kommandon med varandra och berättarrösten. Vi var så laddade!

Vi hade funderat och bollat kring berättarrösten och kommit fram till att Bosse skulle vara med via länk. För att säkerställa att tekniken skulle fungera hyrde vi även in en ”sidekick”, en tekniker som skulle kunna hjälpa Bosse om tekniken strulade.

För att slippa den värsta nervositeten påminde vi oss om My Dog. När vi sätter upp teatern på My Dog gör vi det ”bara” för att det är så himla roligt. Vi och våra hundar älskar att träna och i stället för att vi tränar var för sig så gör hundteatern att vi tränar tillsammans. Våra teaterträningar är fyllda av feelgood och vi är lyckligt omedvetna om höstmörker och regn. Vi stänger ute alla krav och all nervositet. Vi är bara så glada över att få visa våra fantastiska hundar för en publik och inspirera andra till hundträning. På samma sätt ville vi skippa krav och nervositet och bara njuta av att vara en del av Talang!

Dagen innan vårt uppträdande anlände vi till Stockholm och ett hundvänligt hotell. Med tanke på Corona hade hotellet inte så många gäster så vi fick gärna ta med hundarna till restaurangen. Vilken kväll vi hade! God mat, trevligt sällskap och skyhöga förväntningar på morgondagen! Hundarna hyllades redan som stjärnor och de fick både en och flera smakbitar av den goda maten. Efter några glas vin var allt solklart, vi skulle få fyra ”ja” av juryn och gå vidare. Allt annat var liksom otänkbart!

Dagen D startade tidigt med en frukost och sedan var det dags att ge sig av. Vi tog en härlig promenad till inspelningsplatsen. Alla var pigga, glada och varje litet glädjeskutt och benlyft skulle såklart förevigas med mobilen. Det är inte så lätt att fota hundar och samtidigt transportera skrindor som är överlastade med rekvisita. Vilket gäng! När vi kom fram till den flotta entrén med den röda mattan kände vi att det varit värt alla träningar och sömnlösa nätter! Nu skulle hela världen få se våra stjärnor!

Vår första utmaning bestod av att visa att vi var feberfria, vi skulle nämligen ta tempen innan vi blev insläppta. Stämningen var munter och skämten haglade ända tills det visade sig att två av oss hade för hög temperatur. What liksom!!!  Mer oro och huvudbry! Vad betyder detta, hur kan man ha feber när man är frisk? Tankarna flög genom huvudet både högt och lågt, hade all träning varit förgäves? Skulle Talangäventyret ta slut här, redan i entrén?

Efter fem minuter hade både humöret och temperaturen sjunkit så vi kunde hälsas välkomna till Talang. 

Vi gjorde oss hemmastadda i ett stort utrymme som var vår ”loge”. Så fort hundarna hade fått vatten och liggplatser var det dags för en genomgång på scenen. Vi fick träffa musikansvarig och rekvisitör men tyvärr inte personen som skulle sköta tekniken med Bosse. Att ha ett genrep utan Bosse var inte optimalt. Fast det visade sig senare att Bosse hade varit rätt nöjd med att både få sovmorgon och äta hotellfrukost i lugn och ro.

Väl på scenen fick vi alla i tur och ordning gå igenom exakt hur vår rekvisita skulle stå. Nu var det två rekvisitörer som skulle ansvara för att all rekvisita placerades så att det skulle funka för våra hundar. Vi informerade ansvariga om att en fel utställd mugg eller sked förmodligen skulle få förödande konsekvenser…. Vi fick även möjlighet att köra igenom vårt program och passade såklart på att belöna våra hundar på strategiska ställen. Alla hundar tyckte att scenen var toppen! Som vanligt var de coola, trygga, taggade och fokuserade och som vanligt var vi både stolta, glada och tacksamma över hur fantastiska de är!

Hundteatens Talangäventyr - del 1/3

Tollare - Aston, Schapendoes - Kummin, Chihuahua - Bailys, Australian Shepherd - Moster, Bichon Havanais - Alvin & Collie - Äpple

Vårt äventyr startade någon gång i höstas när jag hörde mig själv tacka ja på frågan om Hundteatern ville vara med i Talang! Såklart blev det ett pirr i magen och ganska komiska telefonsamtal till teaterhundarnas mattar. ”Hej, jag har goda nyheter! Din hund ska vara med i Talang!”

När alla hade tackat ja och insett hur kul detta skulle bli började vi planera vårt framträdande. Då, i början, brydde vi oss inte så mycket om att scenen bara var 6 x 8 meter och att vi hade max två minuter på oss. I vanliga fall övar vi på att våra hundar ska uppträda på ca 25 x 25. Och hur komprimerar man en teaterakt till 2 minuter? Det fick helt enkelt bli ”Askhunden” på tre gånger två minuter. Självklart skulle vi gå hela vägen till final! I ett första steg hade vi förvisso bara två månader på oss att öva och planera, men efter första deltävlingen skulle vi ha ett halvår på oss att sätta ihop ytterligare två nummer. J

Efter mycket planering, ännu mer träning, åtskilliga diskussioner och sömnlösa nätter hade vi satt ihop vårt första nummer. Det här skulle bli riktigt bra! Förutsatt att vi förare gav våra hundar rätt kommandon, inte snubblade över varandra när vi trängdes längs med scenkanten och om våra hundar gjorde övningarna i rätt ordning! Jodå, det här skulle vi fixa!

Vår sagoberättare Bosse hade också tackat ja till att medverka och lyckan var total. När vi hade tränat tillräckligt mycket för att få flyt och vi tyckte att vi hade hyfsat koll på läget så var det dags för Bosse att lägga röst på sagan. Planen var att Bosse skulle sitta i en sagofåtölj mitt på den lilla scenen, vilket både var en nyhet och lite klurigt för hundarna. Vad gjorde han där liksom? Kunde man verkligen öppna skåpet intill honom och var det möjligen han som skulle ha en strumpa? Efter en fullständigt kaotisk omgång där nallar, tallrikar och strumpor bytte plats och typ ingen av hundarna hittade sina positioner undrade vi om Bosse kanske ångrade sin medverkan. Talang har väldigt många tittare och Bosse var ju minst sagt utlämnad till vad hundarna fick för sig… Var verkligen supersöta men förvirrade hundar tillräckligt för Talangscenen? Tänk om det skulle bli samma kaos när vi var på scen!

Det som var bra med vårt ”kaos” var att vi insåg att vi var tvungna att öva ännu mer! Efter ytterligare träningar lyckades vi och hundarna att sätta det mesta även när Bosse var med. För att stärka oss mentalt påminde vi oss om att ingen i juryn skulle veta var nallen och strumporna skulle placeras och vad det var tänkt att hundarna skulle göra. Det började kännas riktigt bra!

Då var det dags för nästa rysare! En vecka innan inspelningsdagen fick vi det tråkiga beskedet att Bosse under inga omständigheter skulle få komma in på inspelningsplatsen! Detta på grund av restrektionerna kring Corona. Men hur ger man hundarna röster om man inte får vara med? Utan Bosse är vi ingen teater så efter mycket våndor och sömnlösa nätter bestämde vi oss för att Bosse skulle medverka via en länk. Trots att produktionsbolaget inte kunde ge några som helst garantier för att det skulle fungera! Dagen innan vi skulle resa till Stockholm och spela in visste vi inte hur vi skulle få ihop det och hur det skulle fungera. Vi blev varnade för att det kunde bli fördröjningar och att uppkopplingen inte skulle fungera. För att berätta en saga och ge hundarna röster är ju tajmingen väldigt viktig. Så istället för att känna glädje och en positiv förväntan var vi istället ganska stressade över att inte veta hur det skulle gå med Bosses röst.

//Nina Roegner

 
Närhet och gemenskap

Den äldre hunden behöver mycket närhet och uppmärksamhet! Låt den vara med i gemenskapen och ta mycket på den. De flesta äldre hundar uppskattar lugn och lätt beröring vilket stimulerar ”må-bra hormonet” oxytocin som ökar hundens välbefinnande. Låt gärna den äldre hunden sova i sängen men har du en hög säng kan det vara tryggast för hunden att få sova i en mjuk skön hundsäng på golvet intill dig. En äldre hund som tvingas sova själv eller lämnas ensam långa stunder kan bli orolig och stressad.

Bli tydligare

Fortsätt att träna och aktivera hunden när den blir äldre men anpassa träningen till vad hunden klarar av. Var extra tydlig och visa med hela kroppen vad du menar. När hunden hör sämre kan du t ex visa med handen och om hunden ser sämre kan du hålla en godsak framför nosen, doften gör det lättare för hunden att följa din handrörelse. Visa långsamt och gärna övningar som hunden redan kan. Det allra viktigaste är att den får känna sig duktig och delaktig!

Fortsätt att aktivera seniorhunden

Alla hundar oavsett ålder mår bra av att få hålla igång och känna sig behövda. Skapa en rutin så du aktiverar den äldre hunden korta stunder fördelat över dagen. Övningar som att hämta och bära, gå slalom, dansa, backa och räcka vacker tass är uppskattade och hjälper samtidigt hunden att hålla sig rörlig och smidig.

Förgyll promenaden genom att belöna med godis när hunden söker kontakt, följer dig och kommer på inkallning. Låt den använda nosen genom att leta efter godis i högt gräs eller i kuperad terräng. En äldre hund kan inte alltid gå långa promenader men uppskattar en händelserik promenad med lagom svåra utmaningar och godis.  

Ge seniorhund tid

När hunden blir äldre förändras den både till kropp och sinne. Syn och hörsel försämras och det tar längre tid för den att uppfatta, förstå och ”läsa tidningen”. Med åldern blir hunden också stelare och det kan ta mer tid att resa sig och promenaderna går långsammare. Ge seniorhunden tid, låt den ta saker i sin takt och låt den stanna upp och pausa ibland.

Seniorhunden som är orolig eller drar sig undan har kanske ont...

Det är viktigt att dagligen känna igenom och titta på sin gamla hund. Hur mår den, beter den sig som vanligt eller är det något som stör? Du känner din hund bäst och är den första som ser när den inte mår bra. Lita på din känsla och kontakta veterinär om du misstänker att hunden inte mår bra. 

Hjälpmedel för seniorhunden

När hundens syn och hörsel försämras kan ett extra långt koppel eller sk flexikoppel komma till användning. På så vis riskerar du inte att hunden går åt fel håll för att den inte ser eller hör dig. Även om du har kopplet som en säkerhet ska du fortsätta kommunicera med hunden. Använd rösten, visa med händerna, ta i hunden och belöna den med godis när den följer dig.

En stadig sele kan vara bra att hålla i när man behöver stötta seniorhunden som ska hoppa in eller ur en bil, båt, gå i trappor eller på ett halt golv.

Golv täckta av halkfria mattor, en ramp för att gå in/ur bilen, en upphöjd plats för mat och vattenskål, flera mjuka liggplatser och ett värmande/svalkande täcke är tillbehör som också kan höja livskvaliten för seniorhunden.

Ge den äldre hunden möjlighet till vila och återhämtning

Vissa dagar behöver den gamla hunden sova mer än vanligt. Kanske har den varit mer aktiv än vanligt dagen/dagarna innan? Det tar längre tid för den gamla hunden att återhämta sig så ge den tid för vila och återhämtning. När seniorhunden vilat färdigt kommer den att vara pigg på sällskap och aktiviteter igen.

Ta vara på er tid tillsammans

De sista åren med en gammal hund påminner ofta om den första intensiva valpperioden med ständig närvaro och passning. Den äldre hunden behöver precis som valpar täta rastningar, flera små mål mat och mycket vila. Man måste ständigt ta hänsyn till den gamla hundens behov och det kan vara svårt att ta med den gamla hunden allt för aktiva aktiviteter. Vilka möjligheter man har att ta hand om en åldrande hund är såklart individuellt men att dela sina dagar med en frisk, välvårdad och levnadsglad hund är något av det bästa som finns!

 

Här vill jag gärna dela med mig av mina allra bästa tips till dig som precis har fått hem en ny liten familjemedlem på fyra små tassar och som kan göra stor skillnad på er framtida resa tillsammans!

 

Familjen är valpens flock

Ge valpen mycket närhet! Bär den. Ha den i knäet. Låt den gärna sova i sängen! Familjen är valpens flock. En valp som får mycket kel och närhet blir trygg och känner tillit till flocken och sin ledare. En valp som lever isolerad, som sover själv i köket eller är ensam på annat sätt, kan bli svår att få kontakt med eller otrygg och stressad.

Skapa kontakt tidigt

Stärk valpen i att söka kontakt och följa dig genom att mata den med små bitar godis. Försök att vara ”steget före” och belöna när valpen gör rätt, dvs. innan den hoppar upp på gästerna, springer efter katten eller nafsar efter dig när du borstar den. En god ledare visar valpen hur den ska bete sig genom att förstärka dess positiva sidor. Många ”jobbiga” valpbeteenden försvinner med tiden, så ha tålamod och se tiden an!

Lär dig hundspråk

Människa och hund är två olika arter som kommunicerar på olika sätt. Genom att lära dig hur hundar kommunicerar blir du inte bara en tryggare hundägare, du lär också känna din valps personlighet och förstår hur den upplever olika möten och händelser. När du känner din valp kan du förutspå hur den kommer att reagera i olika situationer och på så vis vara beredd och förebygga både rädslor och felbeteenden.

Du avgör vad valpen lär sig

Valpen blir duktig på det den gör mycket. Leker den hetsiga lekar och får springa efter pinnar/bollar varje dag så lär den sig jaktbeteende. Håller du den i kort koppel så att den drar kommer den bli duktig på att dra i koppel.  Uppmuntra valpen att lära sig sådant som är viktigt för dig; att följa dig i ett löst hängande koppel, umgås med barn utan att välta omkull dem, att umgås med andra djur utan att jaga och skrämma dem eller att lugn och sansad följa med till vänner och bekanta. Du avgör!

Belöningssignal

Träna in en signal som betyder att valpen gör rätt och ska få godis. När valpen förstår att den får godis efter belöningssignalen kommer den att upprepa sitt beteende. Dessutom blir det lättare för den att fokusera på sin uppgift istället för att försöka komma åt godiset genom att hoppa  efter händerna. Välj en belöningssignal som passar dig, t.ex. ”Bra!”, ”Duktig!” eller ”Rätt!” och ge alltid godis när du sagt din belöningssignal! Vill du belöna och uppmuntra valpen utan att ge godis kan du istället prata uppmuntrande (utan att använda din belöningssignal). 

Undvik koppel

När vi förlitar oss på koppel blir vi automatiskt sämre ledare eftersom vi då inte behöver lära valpen att komma på inkallning eller att gå förbi andra hundar och människor. Istället för att hindra valpen genom att hålla hårt i kopplet kan du visa valpen vad du menar genom att ta i den, locka på den och belöna med godis när den söker kontakt med dig.

Ensamhetsträna försiktigt

En liten valp har svårt att vara ensam, helt naturligt eftersom den är hjälplös på egen hand. Påbörja ensamhetsträningen lite försiktigt genom att under lugna och trygga förhållanden lära valpen att kunna vänta. Säg t.ex. vänta! varje gång du stänger en dörr eller grind framför valpen samtidigt som du slänger till den några godisbitar. Var noga med att återvända innan valpen blir orolig. Denna övning kan alla familjemedlemmar göra när de går hemifrån. När valpen bjuds på godis och dessutom har sällskap tränas den successivt i att fortsätta vara trygg, även när någon går hemifrån.

Valpen behöver mycket vila

Sömn är ett av valpens viktigaste behov. En valp som sover mycket brukar blir lugn som vuxen. Sover den för lite är det risk att den blir överaktiv och stressad vilket i sin tur kan leda till att familjemedlemmarna bli irriterade på den. Hjälp den övertrötta valpen att komma till ro.

Ta inte valpen på promenad

I vilt tillstånd leker valparna mycket lugnt hela första halvåret. De vuxna djuren dämpar valparnas lek, jagar åt dem och ser till att de kan växa upp i lugn och ro. Undvik att gå längre sträckor, leka hetsiga lekar eller på annat sätt överanstränga din valp. Har din valp lekt och haft roligt en dag så ge den en eller två vilodagar för att varva ner.

Ge valpen mycket frihet och stort utrymme

Första tiden handlar för valpens del om att utforska och upptäcka sin omgivning. Hindras valpen för mycket kan den blir frustrerad och bråkig. Ha tålamod och se tiden an! De flesta jobbiga valpbeteenden försvinner i takt med att valpen blir äldre. Det kommer en dag då du saknar valpens upptåg och påhitt!

Ha en plan!

Fundera på vad valpen ska bli när den blir stor. Ska den vistas i miljöer där det finns barn kan du tidigt uppmuntra den att umgås med barn utan att välta omkull dem. Är målet att hunden ska kunna följa med dig till jobbet vill är det bra att ”skola in den” så att den vänjer sig vid att vila och ta det lugnt när du är upptagen. Vill du att din hund ska kunna gå lugnt förbi andra hundar så öva på att valpen ska hålla kontakt med dig även när det finns annat som distraherar.

 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.