"Lika sant nu som när jag skrev boken!" - Nina Roegner om ett utdrag ur boken "Från valp till unghund - utan problem!"

MAN SKÖRDAR DET MAN SÅR ...

Ibland kan det vara svårt att se sambandet mellan att ständigt plocka saker ur valpens mun och att man som ett resultat av detta ofta får en unghund som blir mer inställd på att konkurrera än att samarbeta. Detta kan t.ex. yttra sig genom att den försöker äta upp sina ”skatter” innan någon tar dem eller att den tar det säkra före det osäkra och smiter iväg med dem.

Skulle unghunden sedan en dag morra när man ska ta något ifrån den är det lätt att känslorna börjar svalla. Är man känslomässig ser man ofta inte till faktorer som felinlärning och bristande förtroende. Bemöter man en osäker unghunds morrande med hot kommer man att förstärka beteendet.

Råkar du ut för att din valp eller unghund morrar över något så nonchalera den, det bästa är om du inte ens höjer ett ögonbryn utan snarare gäspar stort och vänder dig bort. Även om du i hundens ögon egentligen inte verkar bry dig ska du naturligtvis registrera en sådan här händelse och försöka analysera vad som är fel.

Tror du att morrandet handlar om konkurrens så lär hunden att samarbeta! Har den av någon anledning förlorat förtroendet för dig får du helt enkelt börja med att gå förbi när den gnager på smaskiga ben och kasta godis till den. Efter ett par sådana ”omgångar” med godisregn har du vänt hundens förväntningar till något positivt och kommer att mötas av vänliga svansviftningar.

Nästa steg är att gå fram, sätta sig på huk, prata ”gullegull” (även om det kommer ett morr) och ge godis ur handen. Så här kan man också träna i förebyggande syfte, det är ju aldrig fel att göra rätt från början ...

”Träna” däremot aldrig på att ta smaskiga märgben ifrån hunden. Har unghunden fullt förtroende för dig är det helt okej att ”vakta” benet innan hunden får det , men ta det inte när hunden fått det!

Du kan hjälpa hunden att hålla i tuggbenet när den gnager eller gå fram och blanda i ytterligare godsaker i matskålen när den äter. Lyckas du på olika sätt förmedla att du alltid är en resurs kommer du att kunna ta precis vad som helst ifrån den och även plocka saker ur halsen, om det skulle behövas.

Att du däremot i egenskap av förälder går emellan om unghunden t.ex. skulle morra mot ditt barn eller någon utomstående, och tydligt och bestämt visar att det faktiskt är hunden som får flytta sig när den känner sig hotad i stället för att vara kvar och morra, handlar om att du tar över situationen och visar hur hunden ska bete sig!

KOM HIT! NU!

De flesta unghundsägare har någon gång råkat ut för att hunden inte vill komma. Den kanske har räknat ut att promenaden är slut, och att det är dags att gå in och ha tråkigt, eller att när husse/matte ropar hit! är lekstunden med bästa kompisen slut!

Tänk på att visa hunden att den ska komma till dig genom att backa undan (eller springa) ifrån den eller sätt dig ner på huk. Går du rakt mot eller efter en hund som drar sig undan förstärker du hundens flykttendenser.

Använd din fantasi om det inte hjälper, allt, utom att jaga efter hunden, är tillåtet.

En av mina härliga grannar berättade hur hon löste ett mycket vanligt unghundsproblem tidig en morgon. Hon var jättestressad och hennes sex månaders cairnterrier Gustav tänkte absolut inte komma hur mycket hon än lockade. Han hade räknat ut att de skulle åka bil och det var något av det värsta han visste.

Resolut ringde hon på hos en annan granne och sa: ”God morgon, kan inte du låta lite trevlig på rösten så att Gustav blir nyfiken och springer in till dig, och stänga dörren när han väl är inne så att jag får tag i honom!” Hon har, vad jag vet, inte behövt upprepa sitt fantasifulla tilltag, i stället lärde hon sig att koppla Gustav innan det var dags att gå till bilen. Gustav fick lära sig att när han väl hade hoppat in i bilen fick han en köttbulle som belöning. Tack vare köttbullarna är bilåkning numera något av det bästa som finns och rymningstendenserna ett minne blott!

Försök alltid att avsluta en promenad eller trevlig utomhusvistelsen med att ge hunden godis eller låta den göra något roligt direkt när den kommer hem. Det ska vara lika roligt att komma tillbaka som det var att gå ut!

Avbryt heller inte en rolig lekstund med en inkallning. Ta hellre som vana att lägga in flera inkallningar då och då (med extra gott godis och mycket beröm) under lekstunden och låt hunden få tillbaka sin frihet igen. På så vis kommer du ifrån den tråkiga sammankopplingen mellan inkallning och att nu är det ”slut på det roliga”.

Den viktiga helheten!

Har du också funderat på varför det mesta fungerar så bra när man går på kurs och varför man får ”bakslag” när man tränar hemma?

En av förklaringarna ligger troligtvis i att du är mycket mer noggrann med vad hunden får för upplevelse när du är på kurs. Dessutom har du en instruktör som stöttar och coachar. Därtill är du väl förberedd, du har gott godis och du lägger din själ i att hunden ska uppleva dig som en resurs och välja dig framför allt annat! Gissningsvis låter du heller inte hunden gå fram till allt som lockar, du lär den i stället att det lönar sig att gå förbi! Tillsammans gör ni stora framsteg och du vågar lita på din hund mer och mer. Du kanske till och med låter den gå lös.

Så kommer dagen då du blir överrumplad av att hunden får syn på något och plötsligt rusar i väg. Den lyssnar eller bryr sig överhuvudtaget inte om vad du anser. Har hunden otur är det precis då du bestämmer dig för att ge upp och aldrig någonsin låta hunden gå lös igen. Vilket är synd eftersom ni var på god väg!

Tänk om du i denna stund hade vetat vad som låg bakom hundens ”återfall”? Tänk om du sett när din hundvakt konsekvent låtit din hund dra sig fram mot andra hundar och människor. Tänk om du hört hur din hund skäller och gnäller av frustration när den inte får hälsa. Tänk om du sett hur hundvakten tvingas släpa hunden efter sig för att komma vidare. Tänk om du sett det virrvarr av koppel och hysteri som uppstår när hunden släpps fram för att hälsa. Tänk om du vetat att hundvakten låter din hund hälsa på barn långa stunder genom att låta den hoppa hysteriskt mot ett dagisstaket.

Då hade du säkert förstått varför din hund plötsligt drog i väg. Hunden har förmodligen lärt sig att allt roligt och spännande i livet händer där borta! Du hade också förstått att när hunden är tillsammans med hundvakten övar den sig i allt som du inte vill att den ska göra. Streta och dra i koppel, rusa mot människor, skälla på andra hundar och att hoppa högt och intensiv när den hälsar.

Så tillbaka till frågeställningen. Sett ur detta perspektiv är det kanske inte är så konstigt att din hund fick ett ”återfall”?

Det hunden gör ofta blir den bra på!

För att helheten ska bli bra är det kanske fler än du som behöver utbilda sig? Låt övriga familjemedlemmar och hundvakter ta del av din hundkunskap. Eftersom det inte alltid är så lätt att undervisa nära och kära så kan du tipsa om appen ”Duktig Hund!”. Där finns mängder av pedagogiska filmer och lättillgänglig kunskap! Kunskap som underlättar tillvaron för din hund och som gör det ännu roligare att vara hundvakt. För vem vill inte ha sällskap av en harmonisk, nöjd och lydig hund?

Förutom appen har vi också föreläsningar som är perfekta för övriga familjemedlemmar och hundvakter.

Den 7 september kl. 18.00 - 20.00 har vi föreläsningen ”Belöningsteknik” som handlar om hur hundar fungerar i inlärningssammanhang. Föreläsningen handlar inte bara om de viktiga belöningarna utan också om att vi alltid måste se till hundens upplevelse och att det är många faktorer som påverkar vad hunden lär sig. De flesta hundar är ju dessutom mästare på att hitta sätt att belöna sig själva! 

//Nina Roegner 

VAD ÄR STRESS?

Kroppen har en enastående förmåga att mobilisera energi och maximera den styrka som behövs vid akut fara eller annalkande hot. Hjärnan bedömer varje ny situation som uppstår och tolkar den utifrån att om en förhöjning av beredskapsnivån behövs skickas signaler till binjurarna. Binjurarna sitter på njurarna och producerar stresshormoner som går ut i kroppen. I samband med detta kommer levern att frigöra reservenergi och lungorna att ta in mer syre så att blodet blir närings- och syrerikt. Hjärtat pulserar häftigare för att snabbt kunna leda blodet ut till alla muskler. Syftet är att kroppen ska bli så stark som möjligt.

Människor som har varit med om eller bevittnat en olycka kan många gånger berätta om hur de plötsligt fått oanade krafter och lyckats utföra de mest otroliga prestationer för att kunna undsätta de nödställda. Fysiska prestationer som de under normala omständigheter aldrig skulle komma i närheten av. I samband med att ”stressmaskineriet” körs igång blockeras delar av hjärnan, för att vi enbart ska fokusera på vad som är viktigt här och nu. Därför är det t.ex. lönlöst att försöka kommunicera med en stressad människa eller hund, möjligen kan korta, tydliga budskap nå fram.

Tänk dig en vacker sommardag, du och familjen är ute på promenad. Barnen leker och du och din partner diskuterar vad ni ska laga till middag. Plötsligt ser du en stor orm som ligger och solar sig på vägen, alldeles framför er. Barnen har inte upptäckt ormen, utan springer och tjoar glatt. I nästa sekund är ett av barnen alldeles nära ormen, nu ser du att det är en huggorm. I samma ögonblick som du upptäcker den annalkande faran hör du inte längre vad din partner pratar om, denne har ännu inte sett ormen. All din uppmärksamhet är riktad mot att klara både barn och hund från att bli bitna.

I sista stund lyckas du få stopp på barnet och du uppmärksammar övriga på faran. Allt går bra, men du känner dig förmodligen skakig en lång stund efter händelsen, framför allt om du i vanliga fall är lite rädd för ormar. Efter en stark upplevelse försvinner inte stresshormonerna ur kroppen utan vidare. Vi är ”laddade” och bär med oss stressen en tid efter händelsen. För att bli av med överskottsenergin behöver vi varva ner successivt, kanske i form av en promenad.

Det fysiologiska stressförloppet är detsamma hos alla däggdjur och det som skiljer människans stress från hundens är helt enkelt att det är olika faktorer som ”kör igång oss”. Många hundar kan bli oerhört exalterade då de ser en hare, vilket inte så många människor blir (möjligen en och annan jägare). Skulle vi däremot en vacker sommardag plötsligt och oväntat möta Sveriges Konung på en hundpromenad så skulle vi nog få ökad puls! Men inte skulle hunden hetsa upp sig över det!

I olika sammanhang då man talar om stress är det också värt att notera att det inte bara är vid hot och kris som kroppen mobiliserar styrka och energi. Även vid den upphetsning som sker vid positiv stress körs stressmaskineriet igång och laddar inför vad som komma skall. 

NÄR BLIR STRESS SKADLIG?

Om hunden ”drar igång” stressmaskineriet alltför ofta sker så småningom en fysiologisk överbelastning och kroppen möter individens krav på förhöjd prestation med att ständigt gå på en förhöjd beredskapsnivå. Bland annat kommer binjurarna att förstoras, vilket medför att de producerar ännu mer stresshormoner. Förstorade binjurar gör att hundens stressmaskineri ”går igång” ännu lättare och stressen ökas ytterligare. Att ständigt gå upp i varv för minsta lilla påverkan sliter hårt på kroppen. Förutom att risken för skador ökar markant av hetsig och hård fysisk ansträngning, medför också långvarig stress att immunförsvaret sänks och hunden blir mer mottaglig för infektioner och andra sjukdomar.

SMÄRTA OCH STRESS

En hög stressnivå innebär att kroppen kan stänga av smärtimpulser, blir man t.ex. skadad när man befinner sig i ett tillstånd av stress känner man kanske inte smärtan förrän senare, när man har varvat ned. En hund som skadar sig då den är stressad kanske inte visar hur ont den har förrän den får chans att vila och slappna av. Denna form av smärtlindring beror på kroppens egenproducerade endorfiner och effekten inträder t.ex. då individen är skadad men ändå av olika orsaker håller ett högt tempo.

Effekten var ursprungligen en överlevnadsfunktion, det är viktigt att det vilda djuret kan skaffa föda och försvara sitt revir även om det är sjukt eller skadat. Denna biologiska effekt kan ibland vara förrädisk, framför allt när det gäller unga hundar. Alla hundar väljer nämligen inte frivilligt att gå undan och vila då de mår dåligt. Att hålla ett högt tempo innebär trots allt att hunden får en effektiv smärtlindring i form av en dos endorfiner och den slipper tillfälligtvis att ha ont. Men det är, precis som för oss människor, förenat med ganska stora hälsorisker att låta hunden träna hårt (jaga, leka eller gå långa promenader) när den har en infektion i kroppen.

Så låt dig inte luras av att ”sjuklingen” är piggare än vanligt och tjatar om långa promenader! På vårt hunddagis har vi med åren lärt oss att se när en hund försöker ”springa ifrån” smärta. Vid misstanke om sjukdom kontaktar vi hundägaren och då kan det låta så här: Hej, jag ringer för att det verkar som om ”Putte” inte mår så bra idag. Han har rört sig oavbrutet sedan han kom, han är rastlös och har svårt att komma till ro. Sedan brukar samtalet handla om hur hunden har mått hemma och om den visat något symptom på sjukdom eller åkomma.

Många gånger visar det påföljande veterinärbesöket att hunden lider av någon infektion, kanske i öra eller i hals och ibland är det analsäckarna som är infekterade och behöver tömmas. Var observant, håller din unghund ett omotiverat högt tempo kan det bero på att den inte mår bra! Är du det minsta osäker så konsultera din veterinär. Även om det ”bara” handlar om en tillfällig infektion är det alltid bra att få en sådan bekräftad. Den krassliga unghunden ska då hållas i stillhet några dagar så att kroppen får en rimlig chans att låta immunförsvaret jobba.

  

 

 

Nina Roegner har skrivit boken ”Från valp till unghund – utan problem”. Här kan du läsa ett litet smakprov ur boken:

 

VAD HAR DU FÖR LÖN?

På en av mina valpkurser protesterade en kvinna mot att valparna som hon utryckte sig ”hela tiden skulle ha godis”. Hon tyckte att det till exempel kunde räcka med en klapp och att man visade sin kärlek då valpen kom på inkallning. Det är en intressant fråga och det stämmer säkert att det kan räcka med att belöna vissa hundar med en klapp, men långt ifrån alla! 

När vi väljer vilken typ av belöning som ska motivera hunden att bete sig som vi vill måste vi utgå ifrån individens aktuella behov. En hund som t.ex. i huvudsak lever isolerad i hundgård kommer förstås att hungra efter både närhet och kärlek. Just den hunden kommer att bli överlycklig över en ”klapp”, den blir förmodligen glad enbart för att man tittar på den och pratar med den. 

En vanlig familjehund som inte lider någon brist varken på närhet eller kärlek, skulle nog tyvärr hellre välja en stunds frihet om den trodde att belöningen för en inkallning bestod av en klapp. Vi kommer mycket längre med familjehundens träning om vi i stället ser till att erbjuda något som hunden verkligen vill ha.

En ung hund med mycket spring i benen som av någon anledning har tvingats tillbringa sitt första år i koppel, har förmodligen inte alls någon lust att komma på inkallning när den äntligen släpps fri, även om vi lockar med godis.

Då är det först när den har fått rusa omkring och stillat sin värsta frihetstörst som den är mottaglig för vidare kontakt– eller inkallningsövningar.

Vårt mål som hundägare är naturligtvis att erbjuda vår hund en naturlig och harmonisk tillvaro där den varken lider brist på sociala kontakter, närhet eller stimulans. Därför har vi oftast inte att göra med hundar som gör vad som helst för en klapp. I stället är det en leksak eller godbit som kan locka hunden dit vi vill. Och handen på hjärtat, vem skulle dag efter dag gå till ett tråkigt jobb om lönen enbart bestod av en dunk i ryggen eller klapp på kinden?

Foto: Gustav Hallén/TV4. 

När vi lämnat ifrån oss rekvisitan och fått tillräckligt med feelgood inför kvällens uppträdande var det dags för intervjuer och uppträdanden som skulle klippas ihop för att sändas i programmet. Allt var väldigt roligt och det är svårt att veta vilka som hade roligast, vi, hundarna eller talangredaktionen. Det visade sig att vi och redaktionen hade liknande tankar och idéer om hundarnas medverkan så vi blev väldigt glada när de ville lägga allt fokus på hundarna.

Hundarna filmades när de gjorde en gemensam entré på röda mattan, när de hälsades välkomna av talangredaktionen, när de blev intervjuade inför sitt framträdande och slutligen när de blev inropade på scenen. Tänk att det kan vara så gulligt att se när ett gäng hundar agerar som små människor!

Mellan tagningarna fanns det tid för rastning, vila och återhämtning. Det är tur att våra teaterhundar inte bara kan konster och trix utan att de också är miljötränade och kan konsten att slappna av. På en inspelningsplats kan allt hända och det gjorde det såklart! Plötsligt kom ett gäng getter vandrande och en stund senare var det dags för en gigantisk lurvig fantasifigur som ville umgås och mingla. Sammanfattningsvis kan man säga att hela lokalen var fylld av märkliga figurer, stojande människor och en del konstiga ljud. Vi mattar tyckte att det var underhållning på hög nivå men teaterhundarna lyfte inte på ett ögonbryn. De hade liksom viktigare saker att fokusera på.

Fram mot eftermiddagen fick vi en stunds ”ledigt” och kunde gå till hotellet för att äta en sen lunch och vila på rummet. Vi passade på att stämma av att Bosse med sidekick var med på banan och efter en mikroskopisk vila var det dags att promenera tillbaka till inspelningsplatsen. Alla var peppade och glada. Några av oss var lite ”pirriga” medan andra var kritvita i ansiktet och kunde varken prata eller äta.

Så drog det ihop sig och vi fick veta att det snart var vår tur! Vi som hade haft en hel dag på oss fick plötsligt väldigt bråttom. Nu skulle både mattar och hundar kissa och dricka vatten och så skulle ju både vatten, godis, damvippa och prinsens balinbjudan tas med till scenen!

Man kan säga att stunden innan vi gick upp på scenen och när vi klev av efter vårt framträdande, var som dag och natt. Stunden innan var vi samlade, nervösa och förväntansfulla. Det var en fokuserad, förväntansfull men samtidigt allvarlig och samlad stämning. Efter vårt framträdande var det tvärt om – vi tjoade och flög fram! Både vi och hundarna hoppade av glädje och vi ville omfamna hela världen. Fast det gick såklart inte.

Lyckan var fullständig och vi var så nöjda med vårt framträdande! Alla hundar var fantastiska, vi förare skötte oss exemplariskt och Bosse var fantastisk! Juryn hyllade oss och vi fick fyra JA! När vi samlade våra intryck kunde vi bara konstatera att hundarana inte bara har talang för att uppträda, de är superproffsiga och levererar verkligen när det gäller!

Men säg den lycka som varar för evigt. En vecka senare fick vi beskedet att vi inte hade gått vidare! Helt obegripligt. Hur tänkte Talang där liksom? Luften gick ur oss lite grann. I tanken hade vi redan gått till final, typ nästan vunnit och vi hade sett fram emot att planera och träna inför våra kommande nummer i Talang.

Det tog oss en dag att komma över det tråkiga beskedet och sen var allt som vanligt igen! Istället för att öva inför Talangscenen ställde vi om och så blev det träningar inför My Dog istället! Nu skulle allt bli som vanligt, med en stor härlig scen och publik från alla håll och kanter, något både vi och våra hundar älskar!

Sammanfattningsvis har Talangäventyret gett oss massor! Förutom alla träningar (som gjort oss ännu bättre och klokare) och en härlig inspelningsdag tillsammans med våra hundar i Stockholm så har vi fått fantastisk feedback! Efter programmet med hundteatern så har vi dagligen mötts av människor som ”bara vill säga” att de tyckte att teaterhundarna var helt fantastiskt och att de absolut skulle rösta på oss! Sociala medier har fullständigt svämmat över med uppskattande och fina kommentarer. Allt ifrån kommentarer om att det verkligen syns att hundarna har roligt och att de trivs på scenen till att numret var underhållande. Även de som inte har hund verkar ha uppskattat teaterhundarna. Och när jag läste en kommentar från en mamma som beskrev sin dotters känslor när hon insåg att hundarna inte skulle gå vidare: ”….nu vill hon inte ha fredagsmys och hon ska aldrig mer titta på Talang!” blev jag alldeles varm inombords. Teaterhundarnas uppträdande har inspirerat och berört!

              Foto: Gustav Hallén/TV4. 

 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.