När man jobbar med hundar och deras ägare får man ständiga dopaminkickar. Att se samarbete, självförtroende och kontakt växa fram är en magisk upplevelse!

På flera av våra kurser får hundägaren små hemuppgifter mellan kurstillfällena, för att bli ännu tryggare och tydligare.

På kursen Duktig Valp steg 1 och 2 pratar vi mycket om relation, hundspråk och inlärning. För den nya hundägaren är det mycket information på kort tid, därför är det bra att stämma av att alla deltagare förstår och får beskriva med sina egna ord. En kunnigare och säkrare hundägare skapar en tryggare och roligare vardag med sin hund!

För valpägaren som tidigare haft hund innebär den nya individen ofta nya utmaningar. Även om du har haft en hund av samma ras, kön och till och med från samma kennel så kommer hundarna att vara olika individer.

För en tid sen fick ett gäng från ”Duktig Valp! steg 1” med sig några frågor att reflektera över och svara på. Hoppas ni förstår hur mycket det värmer ett instruktörshjärta att få följande svar tillbaka (ett av många fantastiska):

 

1.     Varför ska man inte rufsa och härja med en valp som lägger sig på rygg? 

Kursdeltagarens svar: En valp som lägger sig på rygg visar undergivenhet och behöver få trygghet, inte bus, till exempel genom kel eller massage. 

2.     När ska man ge belöningssignal och godis om man inte vill att valpen ska hoppa upp på folk när den hälsar?

Kursdeltagarens svar: Innan valpen hoppar, gärna i valpens egen höjd. 

3.     Hur kan du hjälpa din valp att varva ner när den är uppjagad och stressad?

Kursdeltagarens svar: Genom att vara konsekvent och erbjuda lugna lekar eller massage. 

4.     Varför är det viktigt att valpen får tillräckligt med sömn?

Kursdeltagarens svar: Därför att valpen behöver bearbeta alla intryck som den lärt sig under den vakna tiden. 

5.     Hur påverkar det valpen att ofta leka häftiga lekar?

Kursdeltagarens svar: Den vänjer sig vid stressande och vilda aktiviteter. 

6.     Hur vill du att din valp ska bete sig när den ser en hare, katt eller ett rådjur då den är lös?

Kursdeltagarens svar:  Jag vill att den ska stanna hos mig och inte springa iväg. 

7.     Hur ska du träna den för att uppnå det?

Kursdeltagarens svar: Träna impulskontroll och ögonkontakt. 

8.     Hur vill du att din valp ska bete sig om det finns andra människor och hundar i närheten då den är lös?

Kursdeltagarens svar: Vara vid min sida och gå lugnt alternativt inte bry sig om de andra. Han ska fråga innan han går fram. 

9.     Hur ska du träna den för att uppnå det?

Kursdeltagarens svar: Träna impulskontroll och ögonkontakt.

Det vi alltid försöker förmedla på våra kurser är att träna förebyggande – så att hunden inte lär sig ”fel” beteende. Försök i stället att vara steget före och lär hunden vad du vill att den skall göra.

Det är också viktigt att vara duktig på hundspråk för att läsa av sin hund och bemöta den på rätt sätt. Vid okunskap är det annars lätt att begå ”hundiska övergrepp” för att man misstar valpens undergivna (aggressionsdämpande) signaler såsom att visa magen, lyfta en tass eller hoppa upp för att nå fram att slicka i mungiporna, för en lekinvit eller ”dålig” uppfostran. Hundägaren är valpens trygga punkt, så det är viktigt att valpen känner sig förstådd och att hundägaren kan sätta rimliga ramar i vardagen.

I stället för att lära sin valp att vardagen består av ständiga adrenalinpåslag kan man välja aktiviteter som gör att den använder huvudet och blir mottaglig för information. Det betyder inte att man inte ska leka – man ska bara leka på rätt sätt! En hund som blir duktig på att ”dra i gång” hela sitt stressmaskineri kommer på sikt att leta efter triggers som ger adrenalinpåslag. Dessa hundar framstår snart som okontaktbara och rastlösa så snart de är utomhus eller i nya miljöer.

Appen Duktig Hund!

Hundträningsappen ”Duktig Hund!” är framtagen av Better Dog Academy tillsammans med Svenska Kennelklubben och Svenska Brukshundklubben. Den innehåller fler än 50 filmer med steg-för-steg-instruktioner. Nina Roegner har skrivit manus till appen och flera av Hundakademins instruktörer med sina hundar medverkar i filmerna.

Appen ”Duktig Hund!” är ett bra komplement till Hundakademins kurser. De tydliga steg-för-steg-filmerna gör att det blir lätt att göra rätt från början. Appen är ett bra stöd när du går kurs och skall repetera övningarna hemma mellan kurstillfällena. Med appen som komplement ser du ett snabbt resultat i hundträningen.

Appen finns att ladda ner på AppStore och GooglePlay och kostar 119 kr.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur Nina Roegners bok ”Från valp till unghund - utan problem”. Nina har även skrivit manus till appen Duktig Hund! i samarbete med Svenska Brukshundklubben och där du får tips på hur du jobbar med din hund.

 

Ibland hjälper det varken med godis eller leksaker. I puberteten kommer t.ex. andra, mycket starka krafter in i bilden! Hundens hormonella status kommer i allra högsta grad att påverka dess motivation. En hanhund drivs mer eller mindre för jämnan av sina hormoner och finns det andra hundar i närområdet kan pådraget bli ännu mer påtagligt. En tik kan ha lättare för att vara ”normal” och balanserad även om hon bor i ett hundtätt område, men när hon löper kan hon bli minst lika jobbig som en hormonstinn hanhund. Att stå och locka en hormonell hund med en köttbulle brukar vara tämligen lönlöst, i alla fall om det finns en potentiell partner i närheten!

Att en hund blir lite knasig när han träffar en snygg tjej är normalt, däremot är det inte okej att han ”glömmer” vilken flock han tillhör, att han ständigt vill para sig, utrota andra hanhundar eller ständigt lyfta på benet och markera revir, till och med inomhus.

Mer än en gång har jag sett hur unga totalt ”avstängda” hundar mer eller mindre släpar sina stackars ägare efter sig för att hälsa på hundar eller nosa på intressanta doftfläckar. Vid ett tillfälle blev jag vittne till hur en kvinna blev ivägsläpad av sin hormonstinna hund mitt under en pågående konversation. Det märkligaste var att hon inte reagerade, förmodligen var hon van. Jag kunde inte låta bli att undra över om hon hade tyckt att det hade det varit okej ifall maken eller barnen hade behandlat henne på samma sätt? Att låta sin unghund bete sig som en ”stenåldersman” är att nedvärdera dess intelligens och sociala förmåga!

Det är inte något överkrav att begära att även en unghund ska respektera de mest elementära regler för hur man uppför sig. Skulle du under några omständigheter låta dina barn provocera era grannar genom att göra fula grimaser och svära? Jag vågar nog också gissa att dina tonårsbarn inte heller får markera revir hemma hos farmor genom att måla graffiti på väggarna. Inte heller skulle det väl vara okej ifall din man hängav sig åt att uppvakta vackra fruar i grannskapet? Våga ställa krav på din unghund, varför ska den få bete sig på ett sätt som skulle vara fullständigt otänkbart för både dina barn och din partner?

Ibland gör vi det onödigt jobbigt för oss genom att först tillåta hunden att ”stänga av” och hänge sig åt sina drifter. Den får försjunka i dofter, markera revir intill sista droppen, ja ibland till och med uppvakta en annan hund tills den tror att det är dags för parning. När det drar ihop sig, kräver vi plötsligt att hunden ska skärpa sig och sluta bete sig som ”Don Juan”. Hunden som vid det laget befinner sig i en annan värld blir nog minst lika förvånad och störd som tonåringen därhemma skulle bli om man plötsligt fick för sig att knacka på dörren en sen kväll för att fråga om turturduvorna vill ha saft och bulle!

FÖR MYCKET AV DET GODA?

Den mängd manligt könshormon som en hanhund producerar kommer till viss del att styras av hans sociala miljö, men det är också en ärftlig faktor. Du kan alltså råka ut för att din hanhund går igenom en total personlighetsförvandling i samband med puberteten, utan att kunna göra så mycket åt det, trots att du gjort allt ”rätt” från början. Många gånger kan lite släktforskning visa att både kullbröder och hundens pappa lider av samma ”syndrom”.

En unghund som lider av för mycket manligt könshormon blir ofta överaktiv, okänslig och kontaktlös. Den beter sig på ungefär samma sätt som om vi dagligen hade hetsat och överstimulerat den. Den kommer ständigt att gå på högvarv och har svårt för att koppla av, framför allt i nya miljöer. Den översexuella hunden är noga med att urinmarkera och det kan t.o.m. hända ”olyckor” inomhus. Får hunden följa med i nya miljöer är den ofta rastlös och har svårt att vara stilla för den vill helst ut och jaga brudar!

Den hormonstinna hunden drivs konstant av en inre otillfredsställelse och är sällan eller aldrig nöjd. Överdriven motion, träning eller aktivering brukar bara kunna göra den nöjd högst tillfälligt. All uppmärksamhet är riktad mot andra hundar och hela hundens värld består av dofter. Hemma i lugn och ro kan den förhoppningsvis slappna av och det är i sådana stunder som man kan känna igen sin forna ”goa” kille.

Ur Nina Roegners bok ”Från valp till unghund - utan problem”. Nina har även skrivit manus till appen Duktig Hund! i samarbete med Svenska Brukshundklubben och där du får tips på hur du jobbar med din hund.

På en av mina aktiveringskurser var en av deltagarna en sjumånaders cocker spaniel vid namn Bilbo. Bilbo hade både en arbetslust och samarbetsvilja som gjorde flera av de andra deltagarna gröna av avund. Trots att han bara var sju månader och mitt i puberteten brydde han sig inte om något annat än husse och matte så länge han fick jobba! Ändå var husse inte nöjd, rätt som det var blev han arg och kunde bestraffade Bilbo mitt under pågående träning!

Jag registrerade detta och undrade vad i all världen som kunde få någon att bli så arg mitt i alla cirkuskonster. Husse hade över huvud taget en rätt spänd relation till Bilbo, det var nästan som om han gick och väntade ut honom. Jag fick känslan av att husse ville att Bilbo, i all sin ungdomliga iver, skulle begå något litet misstag för att få chansen att korrigera honom!

När vi kom till avsnittet ”att gå slalom mellan husses ben” låste det sig för Bilbo. Han, som hade en sådan arbetslust, vägrade att ens försöka. Att gå slalom mellan mattes ben var däremot inga problem. Lite senare, när vi hade teori, fick jag frågan om varför Bilbo inte vill gå slalom mellan just husses ben. Jag tog chansen och gav honom ett rakt och ärligt svar: ”Han vågar inte, för han litar inte på dig!” Eftersom jag fick frågan inför hela gruppen blev detta öppningen till en mycket intressant diskussion om förtroende och ledarskap.

Det visade sig att Bilbo var en mycket energisk och krävande unghund. Det var egentligen ingen nyhet, vi hade alla fått se delar av hans enorma arbetsglädje och kapacitet. En del av sin energi hade han tidigare lagt på att ”stjäla” saker i hemmet och han hade bitit sönder saker för en hel förmögenhet. De hade försökt stoppa beteendet genom att ständigt lurpassa på honom, säga nej! och handgripligen plocka ”stöldgodset” ur munnen på honom. Bilbo var alltså van vid att saker ständigt togs ifrån honom och dessutom under ganska tråkiga former. Trots allt får man nog ändå säga att han varit tålmodig, det var först när han fick sitt livs första märgben som han protesterade. Då förvandlades han plötsligt till en rasande furie, han morrade, visade varje tand och sa att ”detta vill jag behålla själv”!

Eftersom husse och matte upplevde detta som ett allvarligt problem rådfrågade de alla med hunderfarenhet om hur de skulle hantera situationen. Det var nu det började pratas om ledarskap och dominans på allvar. Sagt och gjort, de fick övervägande råd om att bli mer dominanta och visa Bilbo vem som egentligen bestämde. De beslutade att Bilbo inte längre skulle få vara med i köket när de lagade eller åt mat, att han tiggde tolkade de som att de brast i sitt ledarskap. Han fick också sluta att sova inne hos dem, i stället förpassades han till en korg under halltrappan.

Efter dessa åtgärder var det så dags att ”ta ur” honom morrandet. De gav Bilbo ett märgben och husse tog på sig ett par rejäla handskar. Han gav sig i strid med Bilbo och efter mycket morrande och rytanden, det blev en rejäl fajt, ansåg husse att Bilbo hade gett sig. Nästa dag fick han ett nytt ben och förväntningarna var höga, skulle hans morrande vara borta? Denna gång morrade Bilbo ännu mer och gjorde dessutom aggressiva utfall!

Efter husses behandling hade Bilbo förlorat allt förtroende och började nu också att morra i helt nya situationer! Det kunde räcka med en vänlig blick från husse för att Bilbo skulle stelna till och morra. Allt detta hade hänt bara några dagar innan de dök upp på aktiveringskursen.

Att unghunden morrar mot någon i familjen är något av det värsta som kan hända, tycker de flesta. En anledning är att vi redan som barn har lärt oss att hundar som morrar är arga och opålitliga och eftersom man naturligtvis inte vill ha en arg hund bestraffar man den! Men sanningen är också den att en hund kan morra för att den är glad (morrprata), rädd, osäker eller för att säga att detta vill jag behålla själv! Att bemöta en uppretad och arg hund, som riktar aggression mot sin ägare, med att bestraffa (ett nej! är också en bestraffning!) är alltid fel! Det enda man uppnår är att man lär hunden att starta fajter och slagsmål.

Om vi hoppar tillbaka till fallet med Bilbo är det ganska lätt att förstå Bilbos reaktion, han var ju övertygad om att någon förr eller senare skulle försöka ta hans ”skatt”. Att husse och matte trodde att problemen bottnade i dålig fostran och att man kan fostra en unghund genom att stänga ute den från den viktiga flockgemenskapen gjorde naturligtvis inte saken bättre. Av mig fick de tvärtom rådet att låta honom vara med i gemenskapen igen och att ”skämma bort” honom så mycket som möjligt, allt för att han skulle få en chans att bygga upp förtroendet för dem igen.

Efter ytterligare några kurstimmar förstod de hur stor skillnad det blir om man i stället för att försöka bestraffa bort en unghunds initiativ och upptåg, vänder det ”jobbiga” till sin fördel med hjälp av positiv förstärkning. Bilbo som var sakletare ut i fingerspetsarna fick t.ex. lära sig att lämna sina upphittade skatter till husse och matte för att få godis och efter bara några veckor har han gått från att ha varit ”terrorist” till att bli en mycket uppskattad och effektiv städhjälp! Framför allt tror jag de hade insett hur viktigt deras bemötande var. Hur de bemötte Bilbos arbetsglädje och energi påverkade hela hans personlighet men också hur deras gemensamma framtid skulle se ut.

Hundar är otroligt smarta och lättlärda djur. Precis som med oss människor lär de sig genom hela livet. Varje upplevelse registreras i hjärnan och analyseras utifrån om det var en positivt eller negativ upplevelse.  

Var det roligt? Smakade det gott? Var det trevligt?  

Eller var det tråkigt? Obehagligt? Läskigt?    

Om något upplevs som positivt kommer man sträva efter att upprepa beteendet. Om det i stället upplevs som negativt minskar drivkraften för att göra om beteendet.  

Det betyder att det är hundens upplevelse som räknas, inte vår, när vi pratar hund och inlärning.  

Detta är lätt att glömma och många hundägare fastnar lätt i sina egna upplevelser. JAG gav hunden godis, JAG sa ”duktig”, JAG tyckte det var trevligt med gäster, JAG sa till hunden att den inte fick hoppa osv.    

Några exempel:  

Valpen är full av energi och familjen är upptagen med sitt. Men så hittar valpen barnens legobitar, vilken jackpott! Vips så hamnar en legobit i valpens mun.

När övriga upptäcker att valpen biter på lego börjar cirkusen. Familjen försöker ta tillbaka legobiten och valpen har superskoj! ”Äntligen får jag uppmärksamhet och alla vill ha min skatt!”   

På en kurs kom en man med sin shih tzu. Tidigare hade han haft schäfrar men hade nu valt att byta till en mindre ras. När vi tränade och hans lilla hund gjorde rätt sa han nöjt "duktig hund!" och gav den några ordentliga klappar på sidan. I många år hade han belönat sina schäfrar genom att dunka och rufsa på dem, på huvudet eller på sidan av kroppen. En form av burdus kontakt som påminner om ett ”ryggdunk” som vissa människor delar ut när de möts.  

Schäfrarna hade stått ut med detta men hans nuvarande shih tzu var inte säker på om att detta verkligen var en belöning. Vi uppmärksammade husse på hundens kroppsspråk och husse började ge godis som belöning. Genast såg shih tzu-pojken mycket gladare ut!  

Ett annat exempel är när det ringer på dörren och hunden skällande rusar dit. 

Strax efter hunden kommer husse och upprepar ordet "tyst, tyst" i ett försök att dämpa den upphetsade hunden. Hunden får plötsligt ännu mer energi, skäller mer intensivt och husse blir irriterad och arg. Väl framme vid dörren öppnar husse och släpper in gästerna som överöser hunden med glada tillrop, samtidigt som de rufsar om i pälsen och klappar hunden.

Även om husse var irriterad så upplevde hunden att de båda var ett team som vaktar tillsammans och det blev en belöning att få träffa och hälsa på gästerna. Vad blir hundens förväntningar nästa gång det ringer på dörren?   

Upprepar hunden ett beteende så har den med största sannolikhet fått en positiv upplevelse.  

Går hunden undan eller inte vill vara med i någon situation, så har den troligtvis fått en negativ upplevelse.   

Det är ALLTID hundens upplevelse som räknas!  

 

Bloggat av Alexandra Karlsson 


 

Förutom att spåra finns det många andra sätt att berika hundens vardag genom att erbjuda dagliga stunder av stimulans och sysselsättning. Låt t.ex. unghunden få utlopp för sin nyfikenhet och energi genom att lösa problem, arbeta för sin mat och ta med den i nya miljöer. Låt hunden gräva efter spännande saker men ge den också möjlighet att gräva ner sina egna skatter. Servera inte alltid maten i matskålen, låt den hellre använda sitt luktsinne genom att få leta efter den eller ge maten i någon aktiveringsleksak som kräver lite mental och fysisk ansträngning. Sitt tuggbehov kan den tillfredsställa om den får ben att gnaga på, och gillar den att bädda, gräva och böka runt så ge den bäddmaterial till hundsängen. Genom att utöver den dagliga gemenskapen och samvaron i flocken, ytterligare berika hundens tillvaro med små medel ger du den möjligheten att utvecklas till en nöjd, lugn och harmonisk hund.

Inte minst är det viktigt för unghundens mentala utveckling att det finns utrymme för det ”enkla” i vardagen. Ta dig tid att gå ut i skogen, sätt dig och ge hunden egen tid att gräva, gnaga på pinnar och jaga myror. Du kan också ”arrangera” sysselsättning hemmavid (och skona hem och trädgård) för att på så vis ge hunden möjlighet att leva som en hund!


LETA MAT/GODIS


Låt hunden själv leta upp sin mat! Sprid ut bitarna över ett större område (perfekt i en trädgård) om hunden äter sitt foder torrt. Att det kommer fåglar som vill smaka ger hunden lite extra stimulans, då får den både vakta och skynda sig att äta. Serveras maten blöt kan man i stället portionera ut den i små högar (eller små skålar) som man gömmer på olika ställen. En del unghundar matvägrar i perioder trots att de är undersökta och friskförklarade av veterinär. Att låta matvägraren anstränga sig och själv försöka hitta sin mat brukar göra susen för aptiten!


MÄRGBEN


Att en unghund tuggar sönder möbler kan bero på att den är irriterad i svalget eller i magen. Om en veterinärundersökning visar att så inte är fallet kanske problemet i stället handlar om att hunden inte får sitt tuggbehov tillgodosett, vilket inte alls är konstigt med tanke på att den mat vi oftast ger till våra hundar i princip redan är färdigtuggad. När hunden gnager på märgben gör den dels av med massor av energi, dels stillar den lite av sitt tuggbehov.
Märgbenet ska helst ges rått, då det är mer lättsmält. Är det varmt ute kan du ge det fruset. Om märgben gör att hunden blir dålig i magen kan du plocka bort det mesta av märgen (värm i så fall märgbenet i mikron en kort stund så lossar märgen lätt). Vissa unghundar har så stort tuggbehov att de behöver få tillgång till märgben eller oxhudsben dagligen. Märgben ska vara så stora att de inte kan fastna runt hundens käke och oxhudsben ska vara så stora att hunden inte kan svälja dem hela. De ska heller inte ha knutor som kan tuggas av och fastna i halsen. Plocka undan benet när det blir för litet eller när det är ”färdig- tuggat”.


DET VÄXER KORV I TRÄDEN OCH BUSKARNA!


Utomhus kan du preparera trädens barr och små grenar genom att trycka dit små korvbitar, runt om och i olika höjd. Buskar kan också prepareras, många gånger är det svårare att hitta godisbitarna som hänger ”fritt i luften” på små grenar än om de sitter mot en trädstam. Genom att gömma godis i träd eller buskar så lär sig hunden att leta i olika höjd och den kanske dessutom måste balansera på bakbenen för att komma åt de översta bitarna. Gömmer du godis inomhus, försök att gömma bitarna på varierande ställen. Under mattan, bakom dörren eller i ett föremål hunden inte sett tidigare (t.ex. i en spann eller upp- och nervänd lerkruka). Göm också godisbitar i något rum eller utrymme som inte är så populärt (kanske badrummet eller tvättstugan?). Använd din fantasi, göm godsakerna lätt, svårt, högt och lågt!


ÖPPNA PAKET OCH PEDAGOGISKA LEKSAKER


Förutom att man kan gömma godis i alla sorters sparade tomkartonger kan man självklart lära hunden att plocka upp och lämna skräpet till dig. Har ni en ”reptross” kan du väva in godisbitar (t.ex. torkat kött) i den så att hunden får något att pilla med. Nu för tiden finns det också gott om bra, pedagogiska hundleksaker på marknaden, leksaker som bygger på samarbete och mental ansträngning i stället för hets och stress.
 

Ur Nina Roegners bokFrån valp till unghund - utan problem”.

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.