Efter ett fantastiskt NM-äventyr var det skönt att få landa hemma i två dagar. Äventyr i all ära men både jag och Moster uppskattar att få vara hemma och två mästerskap som ligger så tätt kräver en hel del planering och energi. Gosa med kaniner, gå skogspromenader, packa om, äta kaninpluttar och bära gosedjur (de två sista punkterna står Moster själv för) funkade bra för både välbefinnande och återhämtning. 

Sent på tisdageftermiddag var det så dags att resa igen, denna gång bar det av mot EM i Stuttgart!  

Vi hade planerat att bila ner till Trelleborg, ta nattfärjan till Rostock och fortsätta bila hela dagen. För Kummin och Moster fortsatte således vilan medan jag och Lisa turades om att köra. Det var högt i tak och bilen var som vanligt extremt fullpackad, vi har ju båda en hel del rekvisita i våra program. Moster har en ”tvättstuga”, med både tvättställ och tvättbalja, plus en liten resväska. Kummin har ett ”vardagsrum” som inkluderar både stol och en lång bänk. Därtill kommer hennes keyboard! :-)

Åren med landslagsresor har gjort oss till något av ”packningsexperter” men denna gången missade vi en liten detalj... 

Efter några mil på motorvägen började vi lite nervöst diskutera på varför den ena långtradaren efter den andra blinkade och tutade. Vi hade lite olika teorier men kom fram till att det skulle vara överdrivet att signalera så intensivt på grund av en trasig lampa, så till slut valde vi att stanna. Mycket riktigt det var det ingen trasig lampa, vi hade däremot kört med en öppen takbox! Inget man är särskilt stolt över, vad som helst hade ju kunnat hända... Så tack till alla er som tutade! Utan er hade vi kanske kommit fram utan både skåp, hundmat och ramlösa. Nu tappade vi ”bara” lite kläder och en högtalare…

Framme i Trelleborg visade det sig att vi tagit fel på tiden och att det därför var två timmar innan vi fick rulla på färjan. 

Vad gör man en sen kall och mörk kväll november? Jo, man ”gillar läget” och rastar hundarna extra länge. Man fortsätter att prata och så hoppas man att få rulla på färjan lite tidigare. Tyvärr så var båten istället försenad så klockan var över ett på natten innan vi kom i säng. Efter några få timmars sömn var det dags att äta frukost och planera dagen. När klockan var sju hade vi rullat av färjan i Rostock och såklart rastade vi hundarna på exakt samma ställe som när vi var påväg till VM i Frankrike. Kummin och Moster måste tycka att världen är bra liten! :-) 

Vår resplan var att köra två och en halv timme, rasta 30 min och köra två och en halv timme igen, osv. Vi följde stolta vår plan, hundarna njöt av sina sköna sovpass och roliga rastningar och vi var nöjda med att hålla igång allas blodcirkulation.
På eftermiddagen kom vi fram till på vårt ”favorithotell” från VM 2019. Hotellet ligger granne med den stora mässan och det är både fräscht och väldigt hundvänligt. På kvällen blev det en supertrevlig middag med bästa laget och jag vill tro att vi blev ännu lite klokare genom att ventilera allt mellan himmel och jord.  

Dagen efter, på torsdag var det träningsdag och invigning först på eftermiddagen så det blev både sovmorgon och långfrukost. Perfekt tyckte både vi och hundarna.  

Mässan var verkligen enorm och det var tjockt med besökare så det krävdes en del att ta sig fram. Vi hade lastat delar av vårt möblemang på höjden i vår lilla dragvagn. Vi turades om att dra och efter några kilometer i folkhavet och två hissar senare var vi framme, med första lasset! :-) En timme senare hade vi hämtat lass nummer två och kunde fokusera på att komma iordning.  

Återigen konstaterade vi vilka trygga och miljöstarka hundar vi har (och hur viktigt det är för deras välbefinnande). De tar sig verkligen an de mest utmanande situationer på ett positivt och fenomenalt sätt.  

Mässan i Stuttgart är enormt stor vilket ju är roligt eftersom vi alla gillar ju publik, men den bjuder också på fina möjligheter att rasta och träna hundarna utomhus, vilket gör det lätt att få pauser från den stökiga miljön.  

Väl på plats blev det en kort träning och ”musikcheck” för varje ekipage. Fem minuter är inte mycket men det är verkligen ”guld” att få möjligheten att visa hunden arenan. Dagen avslutades med en högtidlig, kort invigning, fylld av fina ord och allt var fantastiskt. Tänk vilka äventyr våra hundar tar med oss på!  

På fredagen var det kvaldag och lagtävling för heelworken så då satt vi tid på läktaren och njöt av att se alla fantastiska ekipage! Oj, vad sugen man blir på denna delen av vår sport. Så fina hundar, fantastiska nummer och bra musik! 
Sammanfattningsvis blev det en inspirerande, spännande dag som resulterade i BRONS för svenska heelworklaget, heja oss liksom! 

På lördagen var det freestyle och vår tur. Moster var som vanligt ganska laddad men blev ännu mer taggad när hon kom in i ringen och såg publiken! För första gången i livet lyckades hon med konststycket att springa till tvättstället utan strumpa! Vad är oddsen för att missa den lilla detaljen liksom... :-) Moster såg minst lika förvånad ut som jag men bortsett från den lilla detaljen gjorde vi ett i mina ögon bra lopp och slutade på en 14:e plats, vilket man får säga är väldigt bra med tanke på ”luftstrumpan”. 

Att tävla med Moster är lite av ett äventyr, varje lopp är liksom full fest! Efter nedvarvning och rastning var det dags att hjälpa Lisa och Kummin som gjorde ett helt fantastiskt lopp och tog sig till final! Tävlingsdagen slutade med lottning inför finalerna och en stark misstanke om att laget tagit SILVER! Det visade sig stämma så på kvällen fick vi ytterligare en anledning till att fira!  

På finaldagen var jag och Moster ”lediga” och kunde sitta på läktaren och njuta av titta på Europas duktigaste freestyle och heelworkekipage, så inspirerande och väldigt, väldigt spännande! På prisutdelningen fick svenska laget återigen stå på prispallen vilket kändes väldigt stort, andra helgen i rad liksom! :-)

Vårt EM äventyr avslutades med att vi, återigen, fick trängas med stora pokaler i bilen och en nattkörning i snöyra med sommardäck. Körningen kändes sådär men pokalerna höll humöret på topp och resan gick bra. Förutom att färjan inte hade värme i hytterna (vad är oddsen på det?) på överfarten till Sverige. Vi kunde lika gärna ha sovit i en igloo, det rök liksom ur näsan och Moster sov hopkurad som en slädhund.  

Efter ytterligare några glashala mil var vi äntligen hemma och både jag och Moster konstaterade att ”borta är bra men hemma med gosedjur och kaniner är bäst!” ♥

Tisdagen innan NM i Herning hade vi en sista träning med massor av feelgood. Under onsdagen packade vi och jobbade undan det sista för att kunna hämta upp Lisa och Kummin och rulla på färjan till Danmark tidigt på torsdagsmorgon. Väl på färjan träffade vi landslagskompisen Lovisa med familj och efter tre timmars fika och härligt socialt umgänge var vi framme i Fredrikshamn. 

 

Det har ju blivit en hel del mästerskapsresor med åren och vi log igenkännande åt att vi parkerade bilen och rastade hundarna på exakt samma ställe som senast:-) 

Vi mattar ”pladdrade” oavbrutet på om minnen från tidigare resor, Kummin galopperande i vinden och Moster passade på att vinterbada i höga vågor! I egenskap av att vara matte till en ”snart är det dags för mästerskap-hund” är man lite mer nojig över allt som inte får inträffa. Hann därför både tänka förgiftning, att hon skulle bli bortförd av en stark ström eller helt enkelt frysa ihjäl efter badet…

Fördelen med att tänka allt det där är att det då inte brukar hända (i stället är det tvärtom, det som verkligen händer hade man aldrig kunnat föreställa sig…!)

Efter den uppfriskande promenaden och några timmars körning kom vi fram till Herning. Vi, som alltid är nyfikna på tävlingsplatsen, körde såklart raka vägen till mässan! 

  

Tävlingsplatsen var enorm, inklusive alla grönområden! Man fick vissa associationer till en flygplats... Vi kom inte in på själva tävlingsplatsen men det blev en härlig och blåsig eftermiddagstur i ett intilliggande grönområde. 

Eftersom det, samtidigt som NM i Freestyle, också var en stor hundutställning var det ont om hotellrum i Herning. Vi hade ändå, med lite tur, lyckats få rum som låg nära tävlingsplatsen, mitt i centrum. Man kan säga att Hernings centrum var översvämmat av hundar! 

Våra hundar, som är vana vid natur, ”höll” sig tappert tills de hade gräs under tassarna men förvånansvärt många av hotellets övriga hundgäster tänkte tvärtom, ”kissa högt, kissa lågt och kissa överallt”!
Många hundar överdriver sina beteenden på grund av stark stress, (inklusive kissandet) vilket t ex kan medföra överdrivna aggressiva eller rädslebeteenden. När hundägare behandlar sina hundar som människor eller accessoarer i stället för hundar kommer hundarnas behov lätt i kläm. I hundens värld kan man aldrig förhandla bort behovet av samhörighet och trygghet. Det är alltid tråkigt när hundar inte får den tid, träning och trygghet de skulle behöva för att klara de resor och stökiga miljöer som ingår när det är tävling. 

Den stackars hotellpersonalen fick torka hundkiss och ta emot klagomål från hotellgäster som tvingats lyssna på ensamma, skällande och ylande hundar timma efter timma…. 

Mycket av denna stress och ensamhet på hotellrummen hade såklart kunnat undvikas om hundägarna hade förberett sina hundar genom att lära dem gå lugnt och fint i koppel, slappna av vid hundmöten och att vara trygga i nya miljöer. För mig är det en gåta varför man inte gör det!

På fredagen hade vi träningsdag, det är sååå lyxigt att få möjlighet att visa hunden tävlingsringen och att få en god känsla där! Moster fattade direkt att det vankades mästerskapsskoj med ”extra allt” och var som vanligt supertaggad! Efter en högtidlig invigning med flaggor och tal var vi alla sugna på att på att köra! 

På lördagen var det kvaldag och jag, apropå stress, lyckades frångå mina vanliga tävlingsrutiner innan det var dags för min och Mosters start. Konstigt nog utgick jag ifrån att Moster var lite trött och att hon behövdes ”taggas till” lite. Inget kunde vara mer fel!

Moster kan verkligen konsten att vara ”ko-lugn” på tävlingsplatsen men går alltid från 0-100 på några sekunder så fort vi kliver in på tävlingsplanen. Med andra ord hade jag att göra med en övertaggad Moster a la JAS-plan som dessutom var fullproppad av åsikter och hade nya idéer om programmet. Trött hund? Nä, inte det minsta…!

Nåväl, Mosters ”hejdundrande” uppvisning tog oss ändå till final och jag fick tacksamt begrunda mina misstag. I finalen skulle det förhoppningsvis bli lite mer som jag planerat! 

Efter en lång och rolig dag, där glädjande nog alla svenska freestyleekipage tog sig till final, fick vi trötta släpa oss över det enorma utställningsområdet för att lämna vår rekvisita och packning till arenan där finalerna skulle gå på söndagen. 

Tidigt på söndag morgon fick vi ta in hundarna i den stora ringen, innan det var dags för finalen. Eftersom man inte fick ha godis i ringen hade jag med en leksak till Moster. Tänkte väl att hon skulle ha ett trevligt sällskap när vi skulle kolla in miljön. Moster brukar inte spontant lägga energi på att leka med bollar eller kampa, om hon inte ser det som ett ”uppdrag” men tji fick jag! Vi kom inte mer än in i ringen förrän hon snodde bollen! Hon kastade den, jagade efter och fångade den, jonglerade med den i 110 knyck!

Blev full av skratt när jag såg att hon hade fullt upp att visa de finska hundarna var ”skåpet skulle stå”. Vi var fyra ekipage på plan samtidigt och Moster ”går igång” på konkurrens, hon älskar publik och är övertygad om att alla hundar vill ha allt som är hennes och är imponerade av hennes krumbukter och fart! Såklart ville alla finska hundar ha hennes boll (den var ju dessutom vit och blå)! 

Efter "uppvisningen" vilade vi i vår ”svenska hörna” och strax därefter var det dags att gå in och köra finalen. Vis av erfarenheten hade jag gått tillbaka till våra vanliga uppvärmningsrutiner och Moster valde att köra programmet som planerat! I mitten av programmet hade vi en mindre ”diskussion” om vem som följer vem men sen flöt det på! Känslan vi hade när vi klev av planen var helt fantastiskt! Vi lyckades höja våra poäng och slutade på en sjätteplats! 

Ulltovad av Eva Andersson, hur söt som helst!

Visst var jag nöjd med vår placering men den stora behållningen var trots allt den fantastiska känslan efteråt, det finns nog inget som slår det ”lyckorus” man har efter ett bra lopp! Kanske möjligtvis känslan på prisutdelningen när det visade sig att svenska laget tagit GULD, när vi stod på prispallen, med var sin stor pokal, rosett och lyssnade till svenska nationalsången!

HÖSTTIPS!


* Lär din hund att det lönar sig att hålla kontakt och samarbeta på promenaden!

Så fort hunden har förstått att det smakar gott att samarbeta med dig brukar den sluta att smaka på fimpar, stenar och annat olämpligt. Varje år förgiftas hundar efter att tex ha ätit ekollon. Det beror på att ekollon innehåller en stor mängd frätande tannin som orsakar skador på njurar och lever samt inflammation i mag- och tarmkanalens väggar. Om hunden blivit förgiftad blir den trött, kan få feber och förstoppning som inom 2–10 dygn övergår i en tjärliknande diarré. Det finns ingen medicin så hunden behandlas mot magsmärtor, förstoppning och diarré.

* Tvätta av hundens tassar efter promenaden.

Så snart minusgraderna kommer bekämpas halkan med salt i många delar av landet. Om du går på ställen där det kan ha saltats är det viktigt att du tvättar av hundens tassar med ljummet vatten efter promenaden. Saltet fräter och torkar ut trampdynorna vilket kan resultera i torrsprickor, överdrivet tvättande, svampinfektioner mm.
*Fortsätt hålla din hunds klor korta
Långa klor ökar risken för klofrakturer, snedbelastning och ömma leder. På Hundakademins hanteringskurs går dom bland annat igenom hur du och din hund blir trygga med kloklipp.

* Se till att ni syns!

Reflexer är A och O för höstpromenaderna oavsett du går i skogen eller i tättbebyggt område. Ett tips är att komplettera reflexen med någon form av ledhalsband eller liten lampa på din hund. Då ser både du, och mötande, lätt vart din hund befinner sig även om det är mörkt runt omkring.

* Testa gamla reflexer

Reflexer förlorar sin funktion med tiden. Ta som vana att, med jämna mellanrum, testa reflexerna. Se till att det är mörkt och lys på reflexerna på avstånd med t ex en ficklampa. Då ser du lätt om det är dags att köpa nya!

* Få good-feeling på en kurs!

Med höstvädret och färre ljusa timmar/dygn blir det lätt att hamna framför soffan. Ingen hund, oavsett ras, trivs med att enbart komma ut på promenader, mysa i soffan och få sin mat serverad morgon och kväll. Hunden blir betydligt lyckligare och mer harmonisk om den också får arbeta för sin mat och ta sig an olika utmaningar. På en kurs får du både inspiration och hjälp att aktivera och träna din hund!

De flesta hundägare upptäcker att hunden blir både tröttare och nöjdare av en stunds aktiveringsträning än av enbart fysisk ansträngning. Vissa hundar går helt enkelt inte att trötta ut fysiskt. De blir bara piggare och mer energiska ju mer de motioneras, ibland t.o.m. stressade på grund av att de hetsas för hårt. Motioneras hunden hårt, t.ex. genom att leka ofta och intensivt med andra hundar, springa efter pinnar och bollar eller leka hetsiga kamplekar med någon familjemedlem, förhöjs hundens halter av stresshormoner i blodet och kroppen utsätts för ett onormalt slitage.

Att istället gå lös (eller om lydnaden inte fungerar, i en lång lina) och röra sig i sitt eget tempo, stanna ibland för att lukta på en intressant doft och därefter springa ikapp sin ägare är mycket mer givande och hälsosamt för hunden. En vuxen hund av stor eller mellanstor ras behöver ca 2 timmar sammanlagda promenader per dag, en mindre ras något kortare. Dessa promenader täcker familjehundens behov av motion och är samtidigt friskvård.

Utöver promenader och övrig samvaro med familjen har hunden också behov av en stunds mental träning per dag. En kvart eller tjugo minuter kan låta lite men det räcker för att ytterligare öka hundens livskvalitet. Har du en mycket aktiv och krävande hund kan du naturligtvis aktiveringsträna längre stunder eller kanske träna den två gånger per dag. Har du däremot en valp eller en gammal hund kan du istället halvera tiden.


EN TORNADO VID NAMN BAMSE...

Bamse var en Siberian Husky på åtta månader och vårt första möte slutade med att han åkte ut i bilen! Det var helt omöjligt att föra ett vettigt samtal eftersom Bamse oavbrutet skällde, ylade eller pep. Han gjorde allt för att vi skulle förstå att han skulle ut och springa! När Bamse väl satt i bilen kunde husse äntligen berätta om vad som föranlett hans besök.
Familjen hade sedan tidigare en sjuårig huskyhane som bara var familjehund. Denna hund hade de haft sedan han var valp och husse beskrev honom som en lugn och harmonisk hund. Tyvärr var han ensam i en hundgård två dagar i veckan, vilket de tyckte var tråkigt. Därför införskaffades Bamse, sex månader, till sällskap.

Bamse var uppvuxen i en stor hundgård med andra jämngamla hundar. Dagarna hade varit fulla av lek och bus. När Bamse flyttade hem till den nya familjen visade det sig tyvärr att deras gamla hund inte uppskattade sin nya kompis. Bamse var för mycket av allt och han höll på med olika projekt från morgon till kväll (han sov nästan aldrig). Han ville leka i timmar.
När den gamla hunden var ”slutkörd” försökte Bamse istället få igång någon familjemedlem och när han blev utkörd i trädgården grävde han upp varenda planta och växt. Han var mycket uthållig och hade snart förvandlat trädgården till en åker. För att komma tillrätta med problemen hade man försökt motionera honom trött. Familjemedlemmarna hade hjälpts åt med att söka upp andra hundar som ville leka med honom (fast det var aldrig Bamse som gav upp först), de hade kastat pinnar och bollar och de hade cyklat med honom i timmar! Efter motionspassen brukade Bamse vila i ungefär en kvart, sedan stod han och krafsade på dörren igen …

Jag förklarade för husse att han aldrig skulle kunna få Bamse lugn genom att motionera honom så hårt. Istället förespråkade jag lugna promenader och mycket aktiveringsträning. Målet var att trötta ut honom mentalt, istället för fysiskt. När vi skildes åt undrade jag hur det skulle gå för Bamse. Han framstod utan överdrift som en helt hysterisk hund och jag visste att risken var stor att familjen skulle tröttna och ge upp.

Bamse var en hund som, i all välmening, fått för mycket av det goda och till slut blivit en plåga för sin omgivning. Aktivitetsnivån hade successivt trappats upp och låg nu på en nivå som möjligen hade passat en aktiv draghund, men definitivt inte en hund som bara skulle vara sällskapshund.

Efter ungefär en månad träffades vi igen och Bamse var nu till allas glädje, märkbart lugnare. Enligt husse var han en ny hund. Han kunde numera gå lugnt eller trava. Tidigare var det bara full galopp som gällde. Husse beskrev också hur Bamse blev märkbart trött efter den dagliga aktiveringsträningen och sov i timmar efter ett träningspass. Familjen hade helt lagt om sina rutiner tillsammans med Bamse och motionen bestod nu i huvudsak av strosande i skog och mark med raster där de kunde sitta länge tillsammans och bara filosofera. Behöver jag tillägga att husse också var mer harmonisk och mycket, mycket gladare!

Öva mycket på att låta din unga hund vistas tillsammans med andra hundar utan att leka. Det är oerhört värdefullt att kunna umgås med andra hundägare och kunna ta med sin hund utan att den river hela stället för att den alltid måste leka. Vill man lära sin hund att ta det lugnt när den följer med bort trots att det kanske finns både andra hundar eller katter i huset kan man agera som man skulle ha gjort om man tog med hunden på en restaurang eller ett café. För inte skulle du väl släppa hunden hur som helst i den situationen?

Före besöket ska den naturligtvis vara väl rastad och gärna ha fått sin dagliga dos av mental stimulans. När hundarna väl har hälsat (utomhus), kan man ge dem en möjlighet att varva ner med en kort promenad och ge vatten. Därefter kan du helt enkelt koppla din unga hund intill dig där du slår dig ner och låta den ”ha tråkigt”. Efter en stund kommer den att känna att den är trött och eftersom det inte händer något särskilt kan den vila. Ha hunden nära dig, den ska kunna lägga sig till ro vid dina fötter.
Ibland fungerar det att ta upp hunden i knäet och hålla den vänligt men bestämt för att den ska varva ner, ibland fungerar det bättre om den är på golvet. När du väl slagit dig till ro ska du nonchalera den. Många unga hundar försöker på olika sätt få fart på sin omgivning innan de ger upp. De protesterar vilt genom att gnälla, skälla eller hoppa upp och ned. Om du tittar på hunden eller pratar med den varje gång den gör något förstärker du dess beteende. Så låtsas inte om den, efter en stund kommer den att tröttna och i stället lägga sig till ro. Du har då uppnått det fantastiska i att din hund kan ta det lugnt även om det händer saker runt omkring!

Det är så klart en fördel att alla i rummet är överens om vad som gäller, det fungerar inte ifall en av hundarna får springa omkring och störa de andra. Räkna också med att det tar längretid för en stressad hund att komma tillro. Det är ingen idé att bli irriterad eller försöka tillrättavisa hunden, den har förmodligen inte ens en aning om att den gnäller eller tjuter. Man får då vara beredd på att upprepa proceduren flera gånger innan man ser något resultat.
Naturligtvis ska man också fråga sig varför hunden blir så stressad och på sikt försöka åtgärda detta. Kanske går den upp i varv för ofta och blir på så vis överstimulerad, eller så kanske det saknas något? En hund som får lära sig att kunna ta det lugnt i nya eller stökiga miljöer blir på sikt lättare att ta med i olika situationer och får på så vis massor av extra stimulans och gemenskap.

TRÄNINGSTIPS!

Passivitetsträna tidigt valpen vid dina och din familjs olika aktiviteter. Låt den följa med till kalaset, stallet, badstranden, fotbollsmatchen, brännbollen etc. men visa att den bara ska vara en passiv åskådare. Genom att få sitta tillsammans med dig eller någon annan familjemedlem och få godis och kel lär sig valpen tidigt att den inte alltid behöver stå i centrum. Den sammankopplar aktiviteterna med att vara lugn och titta på, kanske sover den en liten stund, i stället för att hetsa upp sig över att den inte får vara med. Låter man alltid valpen vara en aktiv deltagare finns det risk att den en dag inte finner sig i att vara passiv, utan att den hetsar och skäller för att den inte får vara med.

Ur Nina Roegners bok ”Från valp till unghund”. Nina står också bakom pedagogiken i appen Duktig Hund.

Inställningar för cookies
Vår webbsida använder cookies för att hemsidan och våra tjänster ska fungera som de ska. Cookies hjälper oss att förbättra användarvänligheten för dig som besökare, och därför är vissa cookies nödvändiga för att webbsidan ska vara fullt fungerande. Nedan kan du läsa mer om våra cookies och vilka som är valbara.
Inställningar för samtycke
Inställningar för samtycke
Nödvändiga cookies
Dessa cookies används då våra besökare använder en funktion på vår webbplats och är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera fullt ut. Dessa cookies kan därför inte stängas av. Cookies används exempelvis då du fyller i ett formulär eller skapar ett konto och lagrar ingen personlig identifierbar information.
Prestanda cookies
Denna typ av cookie hjälper oss att följa antal besök på vår webbsida och hur våra användare hittade till oss. Vi använder cookies till att mäta och analysera för att exempelvis kunna förbättra användarvänligheten på vår webbplats. Vi kan med hjälp av våra insamlade cookies analysera hur användaren navigerar på webbplatsen, och ta bort irrelevanta sidor och information för att skapa ett så användbart material för våra kunder som möjligt. Den information som vi sparar är exempelvis vilka produktsidor som du besöker.
Marknadsföring
Dessa cookies används för att kunna analysera hur vi kan marknadsföra våra produkter och tjänster. Insamlingen av cookies kan exempelvis hjälpa oss att anpassa annonser till våra besökare baserat på dess tidigare användning av våra tjänster.