Oavsett om du är nybliven hundägare eller har haft hund tidigare så finns det alltid mycket att lära eller bli påmind om! På en valpkurs får du hjälp att lära känna din valps personlighet. Även valpar som är av samma ras, har samma gener och kommer från samma kennel kan vara olika som natt och dag!
Upp till sex månaders ålder är valpen extra mottaglig för upplevelser och inlärning. Under denna socialiseringsfas lär sig valpen mycket och snabbt, på både på gott och ont! Det är perfekt att tidigt öva valpen i situationer som den ska vara trygg i som vuxen. Det är också då du sätter kvalitén på er relation! Vem är ni för varandra?

På en valpkurs får din valp:

- Socialisera med både hundar och människor på ett lugnt och tryggt sätt.

- Uppleva att det alltid lönar sig att fokusera på dig, även när det händer saker runt om.

- En trygg och positiv relation med dig.

- Miljöträning under uppstyrda och säkra förhållanden, utan skrämmande överraskningar.  

- Lära sig att du beskyddar, visar, lär och belönar! På så vis blir du både valpens trygga punkt och förebild. 

- Lära sig respektera när du sätter stopp.

- Uppleva att det är roligt att samarbeta.

- Nöjet av att ”chilla” i nya miljöer, både i närheten av andra hundar och människor.

- Lära sig att gå i fint i koppel, gå fint förbi andra hundar och att fungera väl, även utan koppel.

- Och mycket mer!

På en valpkurs får du som valpägare:

- Kunskap i hur valpen kommunicerar samt förstå hur ditt kroppsspråk påverkar valpen och er relation.

- Kunskap om stress hos hund. Du får lära dig att se när valpen blir stressad och veta vad valpen behöver (och absolut inte ska utsättas för) för att växa upp till en trygg och harmonisk hund.

- Lära dig en framgångsrik belöningsteknik och pedagogik som gör att valpen förstår. Du får även kunskap som gör att du förstår varför valpen fortsätter med oönskade beteenden trots att du inte uppmuntrar dem.

- Veta hur du stöttar din valp på bästa sätt, om och när det behövs.

- Veta vad du kan göra om valpen biter för hårt, jagar efter barnen, skäller på grannarna, har svårt att komma till ro osv…

- Värdefull kunskap i hantering och omvårdnad.

- Tips på vad man ska tänka på när man påbörjar den viktiga ensamhetsträningen.

- Möjligheten att förbereda valpen inför livet som en fantastisk och uppskattad familje- och/eller tävlingshund.

- Och mycket mer!

På Hundakademins valpkurser fokuserar vi främst på relationen. När valpen ser dig som en trygg och inspirerande ledare vill den lära sig allt som du kan! 

Stress hos hund kan skapa problem. Ibland stora problem. En stressad hund har ofta överdrivna reaktioner då den är glad, rädd eller arg. Den drar och stretar i kopplet och dessutom har många stressade hundar separationsångest. 

En hund som inte får sina behov tillgodosedda kommer att upplevas som ”nervös” och ”speedad”. Framför allt då hunden ställs inför nya situationer eller vistas i nya miljöer.  

En hund som får sina behov tillgodosedda är istället balanserad, trygg och harmonisk i motsvarande situationer.  

Hunden (som art) har en stark drivkraft av att få leva i flock och att få arbeta för sin mat. Den har också behov av tydlighet, av att veta vad som förväntas av den och vilka ramar som finns i olika situationer. Den har även behov av en viss form av beskydd. 

Därtill finns mer specifika behov som styrs av hundens personlighet, ålder och fysiska behov. När det gäller fysiska behov så har till exempel en nakenhund ett större behov av skydd mot kyla än en samojedhund. En pudel har större behov av pälsvård än en dobermann osv.  

Vissa individer har ett stort behov av att få ”styra och ställa”. Andra behöver mingla, visa tillgivenhet och veta att alla mår bra, för att själva må bra. En del behöver omväxling och äventyr medan andra mår som bäst när de får vara nära. En valp har större behov av sömn än en vuxen hund och en vuxen hund har större behov av att arbeta än en valp osv. Så lika viktigt som att ha kunskap om hundens artspecifika behov är det att se hundens individuella behov! 

På samma sätt som att en hund blir stressad när den inte får utlopp för sina behov kan den bli stressad av för mycket, framför allt hetsiga, aktiviteter! Vilket ofta medför att det blir för lite tid för vila och återhämtning.  

Har man som hundägare grundläggande kunskaper om hundens språk, behov, beteenden och hur inlärning fungerar (och ger hunden dessa delar) så har man sannolikt också en harmonisk och välfungerande hund! Undantaget är såklart om hunden mår dåligt på grund av en fysisk åkomma, både smärta och klåda kan skapa stark stress. 

Hur ska man då tänka när man vill hjälpa hunden att varva ner och bli mer harmonisk?  

1.      Bli expert på hundens/vargens språk och behov! Skaffar vi akvariefiskar förstår nog de flesta av oss att vi behöver lära oss massor om just fiskars behov. När vi skaffar hund däremot, väljer många ”den lätta vägen”. Vi förmänskligar hunden, tillskriver den mänskliga behov och känslor, i stället för att ta reda på fakta. När man kommunicerar med sin hund på samma sätt som en människa (och indirekt tillskriver den förmågan till ett visst ”konsekvenstänk”) så är sannolikheten stor att den aldrig förstår vad vi menar. När hunden inte förstår ”spelreglerna”, till exempel vad vi (eller samhället) kräver av den för att den ska kunna leva ett fritt och harmoniskt liv så kommer den förmodligen tvingas gå kopplad större delen av livet. På samma vis kommer hunden som inte själv kan räkna ut hur den ska bete sig i sociala sammanhang ofta bli utestängd eller lämnad ensam hemma. 

Kanske handlar allt inte om okunskap, det kan såklart även ligga egoistiska känslor bakom en hundhållning som skapar stress, såsom rädslor eller bekvämlighet hos hundägaren.

 2.      Träna och förstärkt all form av frivillig kontakt och hundens förmåga att kontrollera sina impulser i vardagen. Se när hunden reagerar på något och belöna när den väljer att söka kontakt med dig. Kommendera eller tjata inte. Var tyst, låt hunden tänka några sekunder för att komma på vad den ska göra. Det samma sak gäller ”det lilla i vardagen” såsom när hunden självmant stannar upp och söker kontakt när ni kliver ut genom ytterdörren (i stället för att dra i väg på egen tass). Samma sak, när ni går in på ett nytt ställe, stanna upp och belöna direkt när hunden söker kontakt. Lär hunden att det lönar sig att söka kontakt vid förändring, oavsett vilken situation ni befinner er i eller vilken känsla hunden har. Är den uppskruvad, glad, osäker, spänd eller irriterad? Stötta hunden genom att träna på att den ska ”släppa” fokus på det svåra (inbjudande människor, andra hundar eller nya ”konstiga” saker) och vända sig mot dig! Träna även att hunden ska kunna jobba uthålligt. När den söker kontakt i nya situationer kan du låta den behålla sitt fokus på dig några sekunder innan du belönar. Väldigt många hundar arbetar hellre en längre stund för en stor ”fet” belöning än att frekventa få massa små belöningar. Öka tiden successivt men se till att hunden håller fullt fokus. Tappar den sin uppgift gick du kanske för fort fram. Målet är att hunden har fullt fokus ”från start till mål”!  

3.      Se din hund som en intelligent varelse och var beredd att betala bra för ett samarbete! Tjata aldrig och använd inte kopplet rutinmässigt. Bygg i stället en god relation där hunden får nöjet att samarbeta, söka kontakt och ta eget ansvar! Alla hundar är intelligenta, samarbetsvilliga och har ett behov av frihet. Detta betyder inte att vi kan släppa dem lösa, utan kontroll och hoppas på att det går bra. Som alltid gäller strikt hundägaransvar, vilket betyder mycket träning och förberedelser. Hunden måste också vara motiverad för att vilja samarbeta och följa dig. Och den behöver lära sig att ”gå fint förbi” dem man möter. Ofta handlar graden av hundens motivation om vad vi är beredda att betala för. Vad kräver din hund för att gå fint förbi andra hundar eller inte jaga efter en katt? 

4.      Vaccinera din hund mot rädslor. Arrangera olika typer av ”positiv ljudträning” så att hunden på sikt lär sig att sammankoppla höga ljud och smällare med något positivt. Gör samma sak när det gäller nya miljöer, folksamlingar, i kontakten med andra djur och alla andra situationer du kan komma på. Lär hunden att det lönar sig att söka kontakt när det händer nya saker. Genom att jobba mycket med inlärning och att alltid ha en tydlig kommunikation blir hunden trygg och kommer att utveckla både en god självkänsla och gott självförtroende.  

5.      Låt hunden vara med så mycket som möjligt, i alla möjliga situationer. Ett av hundens starkaste behov är närhet och gemenskap samtidigt som de har ett behov av omväxling och stimulans. Att ta med hunden i olika sammanhang är ett lätt sätt att tillgodose dessa behov. Ha en tydlig plan för hur du vill att hunden ska bete sig i nya situationer. Är det okej att den agerar som Pippi Långstrump när ni kliver in på en restaurang eller är hembjudna till goda vänner? Eller vill du hellre att den ska vara nära dig och att den ”tigger fint” (genom att ligga lugnt och ”osynligt” under bordet)? Ha kriterier för hundens beteende, motivera den, ha en tydlig belöningssignal men glöm inte att ni också måste ha en relation! För varför ska hunden samarbeta med någon som den inte bryr sig om?  

Slutligen. Se upp med att rutinmässigt ge hunden olika ”egenskapsstämplar”! Många hundägare (och hundtränare!) tillskriver hunden egenskaper som beror på dess ras, kön, ålder eller så skyller man helt enkelt hundens beteende på att den går igenom en ”fas”. Men att säga att hunden är sur, dum, har ”en bokstavskombination”, är i ”spökåldern” osv leder inte till någon som helst förbättring!

Att däremot fundera på och försöka ge hunden det den behöver, oavsett om det är mer tid, sällskap, vila, mental stimulans eller en tydligare kommunikation så öppnar det dörrar till förändring och harmoni!  

Lycka till!

//Bloggat av Nina Roegner

Ur "Från valp till unghund - utan problem" skriven av Nina Roegner.

En dag träffade jag en hundägare och gammal bekant som jag inte hade sett på länge. Hon hade en jack russel som hette Vincent och de hade gått valpkurs ungefär ett år tidigare. Det blev ett hjärtligt återseende, vi har barn i samma ålder och mycket att prata om. Jag hade alltid uppfattat henne som en mycket energisk människa som älskade att ta sig an olika projekt. Att hon skaffade
valp i en period när hon hade tre små barn och en man som arbetade på annan ort och bara var hemma på helgerna, stämde väl överens med hennes personlighet.

När vi skulle skiljas åt frågade jag henne hur det hade gått med Vincent och om hon var nöjd med hans utveckling. Egentligen var det en rätt onödig fråga eftersom han var med och visade upp en synnerligen lugn, harmonisk och välfungerande sida av sig själv.
Han var lös, strosade runt oss där vi stod och nöjde sig med att bara titta efter en annan hund som var på promenad lite längre bort – en i mina ögon fantastisk prestation för en unghund.

Jag blev något förvånad över hennes svar när hon suckade och sa att hon aldrig hade tid eller ork att ägna sig åt honom. Trots att han snart var ett år kunde han varken sitta, ligga eller gå särskilt bra i koppel. Jag tittade fånigt på henne och sa: ”Men du måste
ju uppenbarligen ha gjort något väldigt bra, för han verkar ju synnerligen välfungerande.” Hon instämde i att han var snäll och välfungerande men hävdade bestämt att hon aldrig hade tid att träna honom.

Det enda ord han kunde var nej!, utöver det var hon alltid noga med att ha gott hundgodis till hands och belöna gott uppförande. För det mesta hade han sluppit kopplet, helt enkelt för att det hade varit lättare att ha honom lös. När han var kopplad drog och slet han eller så lyckades han trasslade in sig i något barn eller i barnvagnen. Sina första månader hade han fått tillbringa under barnvagnen i varukorgen, men i takt med att han blev äldre lärde han sig att följa vagnen genom att matte och barnen kastade godis till honom så länge han gick nära. Att styra över hur de tre små barnen hanterade honom hade heller inte varit helt lätt, det mesta i barnfamiljer händer som bekant bakom ryggen.

Resultatet av alla barnens kramar och ”brottargrepp” var att han hade blivit en genomsnäll och oerhört tålig hund. Vad matte inte tänkte på var att hon ju trots tidsbrist och dåligt samvete ändå hade lyckats forma hans beteende och personlighet till något väldigt gott. På vägen hade han dessutom fått massor av stimulans, trygghet och ett synnerligen gott självförtroende.

Och vad gjorde väl egentligen det, att han inte kunde sitta eller ligga på kommando? ♥

Trygg valp på ett av Hundakademins teoripass (Duktig Valp steg 1)

Använder vi kompostgaller och burar för att vi inte kan hundspråk?

När det gäller valpens fostran föreslår många hundtränare att man ska stänga in (eller ut) valpen när den blir övertrött eller blir ”för mycket". Så istället för att kommunicera med valpen (med hundspråk) utesluter vi den från gemenskapen vilket går helt mot hundens natur och valpens behov.

Visst är det sant att ”en gång är ingen gång” och att man ibland måste stänga ute sin valp för att ”överleva" själv men det får inte bli en rutin i vardagen och definitivt ingen rekommendation när det gäller valpträning. Att som en del dessutom hålla valpkurser med valpar bakom kompostgaller (med skynke för att ta bort diverse intryck) avslöjar i mina ögon en enorm okunskap kring valpars utveckling, intelligens och deras behov.

Fråga dig gärna vad valpen lär sig (eller inte lär sig) av att sitta bakom galler.

·         Lär den sig de sociala spelreglerna som finns i gruppen/flocken?

·         Lär den sig att kunna ta det lugnt och slappna av, även då det är liv och rörelse runtomkring?

·         Att andra människor och hundar/valpar är ett naturligt inslag i tillvaron (även när man går på kurs!)?

När vi systematiskt använder metoder för att stänga ute valpen riskerar vi följande:

Att valpen, när den blir utfryst, upplever stark stress som kan leda till otrygghet. En stressad unghund upplevs ofta mer krävande eftersom den ständigt ”ser spöken”, överreagerar och ”stänger av” sin hundägare i diverse situationer. Vilket i och för sig är en logisk följd av att ofta leva isolerad, bakom kompostgaller eller i bur. Hunden kan också upplevas som svår att få kontakt med då den tidigt får lära sig att ”ensam är stark”.

Om tanken är att det är först när valpen ”ger upp” (och slutar att försöka komma ut genom att krafsa, skälla eller gnälla) som den får komma tillbaka till gemenskapen kommer detta på sikt leda till inlärd hjälplöshet.

En hund som har lärt sig hjälplöshet kommer förmodligen att upplevas som ”lätt” i många situationer. Men hur mår den? Vid inlärd hjälplöshet producerar kroppen mängder av stresshormoner. Så även om hunden är tillsynes är lugn när den är instängd kan den att överreagera i andra situationer. Kanske drar den i koppel, har svårt för nya miljöer eller för att umgås normalt med människor. Har man som mål att uppleva glädjen av att träna och tävla med sin hund kommer denna individ förmodligen att upplevas som att den har svårt att hålla fokus och anses vara ”svårtränad”. Ofta har den heller inte det kurage som krävs för att bli en bra tävlingshund. Tro mig, i tävlingsvärlden finns det ett utbrett missbruk av hund, man köper helt enkelt nya hundar istället för att se över sin hundhållning…

I naturen förekommer det aldrig att vuxna individer stänger ute sina valpar för att de... beter sig som valpar!

De flesta hundar engagerar sig gärna och visar vilka spelregler som finns i flocken. De är tillåtande men kliver fram och beskyddar de som är svaga och de vågar fostra när det behövs. Att styra upp valpar är en stark drift hos vuxna hundar. Helt enkelt för att en flock har svårt att fungera och överleva utan någon form av styrning och struktur.

Som alla säkert vet är gemenskap ett av hundens starkaste behov! De är kärleksfulla, tar hand om och beskyddar varandra. De vet att de är beroende av varandra och att en tydlig kommunikation är viktigt för flockens sammanhållning. I deras kärleksfulla relationer ingår också att visa vilka gränser som finns. Går t ex någon valp på ett syskon för våldsamt kommer en vuxen att kliva fram för att styra upp situationen. På så vis dämpas en uppstressad valp och den får hjälp att varva ner. Samtidigt får det utsatta syskonet en känsla av beskydd och trygghet vilket skapar tillit.

Slutligen -

Att ge valpen trygghet genom att inkludera den i gemenskap, ge den mycket närhet och visa vilka ramar som finns för umgänge (både i och utanför flocken) gör att den kan växa upp till en trygg och harmonisk individ. Den får tillit, blir kontaktbar och litar på dig i alla lägen såsom vid t ex möten med nya hundar, människor och är trygg i nya miljöer. Med den grunden lagd är det lätt att bygga vidare med inlärning som såklart enbart bygger på belöningar! 

Vid pennan:
Nina Roegner och Jenny Johansson

Ur Nina Roegners bok "Aktivering - Smart lek med din hund"! 

Vissa hundar och ägare tycks gå igenom livet stretande, med olika viljor, åt var sitt håll. Mycket energier går åt till att försöka överlista varandra, från både hundens och ägarens sida. Ibland blir hundar t.o.m. utdömda för att de inte beter sig som de ”ska”. Samma ägare som dömt ut sin hund brukar bli mycket förvånad när de ser hur duktig hunden kan bli om den istället motiveras att använda sin envishet och energi i samarbete med sin ägare. Den kanske lärs att pussla, hämta borttappade vantar, bära tidningen eller dylikt. De allra ”jobbigaste” hundarna kan, visar det sig många gånger, lära sig de mest svåra konster. Uthållighet och envishet är nämligen utmärkta egenskaper i inlärningssammanhang. Om man lyckas hitta rätt väg att nå fram till hunden, finns det inga gränser för vad den kan lära sig.

För några år sedan ledde jag en aktiveringskurs som blev mycket speciell. Kursen hade till att börja med, av misstag, blivit överbokad. I stället för tio deltagare var det plötsligt tolv hundägare som skulle gå och jag var rätt stressad över hur jag skulle räcka till. Det visade sig dessutom att minst halva gänget, enligt min mening, passat bättre i en problemträningsgrupp! När jag gick ut för att ta emot mina elever möttes jag av ett gäng stressade hundar som skällde, gjorde kraftfulla utfall mot varandra och släpade sina ägare efter sig på den leriga planen. Blotta åsynen gjorde mig svettig! Jag var minst sagt irriterad på den som hade bokat in dessa ”värstingar” på en aktiveringskurs. Aktiveringskurser skulle vara trivsamma, mysiga kurser med lugna och sansade hundar som skulle lära sig roliga konster. Nåväl, jag höll masken och körde kursen både en och två gånger. Envis som jag är, vägrade jag att träna något annat än just aktivering. Ingen negativ förstärkning, inga övningar som ens påminde om ledarskap och inga problemdiskussioner – är det aktiveringskurs, så är det! Lika stökigt var det varje gång … Tills jag mötte gruppen gång nummer tre, då stod det i stället tolv lugna och sansade hundar på planen. De påminde lite om förväntansfulla förstaklassare på sin allra första skoldag och hade helt slutat skälla, göra utfall och dra i koppel. I stället var de fokuserade på sin ägare och hade fullt upp med att leta föremål, räkna, öppna pedalhinkar m.m. Det var en slående förändring och plötsligt blev kursen just så där lugn och mysig som den skulle vara. Hundarna hade, enbart genom aktiveringsträning, blivit lugnare, fått ett bättre självförtroende och kanske det viktigast av allt – ett arbete! De hade inte längre tid eller ens lust att stöka runt. Nu hade de plötsligt viktigare saker för sig.

Många s.k. hundproblem bottnar i bristande kommunikation mellan hund och ägare. Ibland tycker hunden t.ex. att husse/matte ska skyddas mot omgivningen och den verkar mest förvånad om vi blir irriterade eller arga. Om vi däremot regelbundet aktiveringstränar får den en möjlighet att förstå vad vi faktiskt vill att den ska kunna och vad den ska jobba med. För att uppnå denna effekt är regelbundenheten det viktigaste, att man lägger en stund varje dag på någon form av träning som ger hunden mental stimulans. Aktivering, lydnad, agility, sök, spår, eller bruksträning – det finns mycket att välja på och vad du väljer spelar egentligen ingen roll. Du kan självklart också välja att syssla med flera olika aktiviteter. Aktiveringsträning kan t.ex. vara ett komplement till mer krävande träning så som agility, spår eller sök. Det finns ju dagar då man p.g.a. dåligt väder, tidsbrist eller att hunden helt enkelt ska ta det lugnt, väljer bort de mest fysiskt krävande aktiviteterna. Aktivering kan också vara ett sätt att variera träningen för hunden. Jobbar man t.ex. mycket med lydnad (vilket kan innebära en hel del upprepningar av ett och samma moment) kan omväxling i form av aktiveringsträning göra att hunden inte tröttnar lika lätt.