Nu är det högt tryck på dagisplatser och vi har många som hör av sig för att de vill ha en plats på något av Hundakademins dagis. I samband med dessa besök får vi ofta ta del av hur kunden har upplevt sin kontakt med andra dagis, vilket leder till en hel del funderingar och reflektioner. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns olika synsätt på vad som är en god hundhållning och därmed finns det flera olika sätt att driva dagis på.

”Vad tysta hundarna är!”

Detta är nog den vanligaste reflektionen när vi visar vår dagisverksamhet. Många förväntar sig att det ska låta mycket från ett hunddagis och i ärlighetens namn, på många hunddagis skälls och ylas det oavbrutet från morgon till kväll.

Vår ”sanning” är att en nöjd hund skäller eller ylar inte överhuvudtaget! Två av hundens viktigaste behov är att den har gemenskap och kontroll. Dessa behov kan du aldrig förhandla bort eller ersätta med något annat. Man kan till exempel inte ge en ensam eller instängd hund leverpastej och tro att den blir nöjd (mer än högst tillfälligt). Vi har bland annat valt att bygga vår dagisverksamhet på dessa viktiga behov. Därför har vi inga instängda hundar, hundarna går fritt och väljer sitt sällskap, hela dagen. De väljer också om de vill vara aktiva, om de vill vila och om de vill vara inne eller ute. De har stora ytor att röra sig på och det finns alltid möjlighet att gå undan för att vila. De flesta hundar älskar små rum men de ska vara utan grindar och utan stängda dörrar!

De hundar som alltid vill stå i centrum har möjlighet att röra sig och att vara delaktiga i allt som händer från morgon till kväll. Därför är det inget skällande på våra dagis. Men om vi tillfälligtvis stänger dörrarna, för att vi tycker det är för kallt eller i samband med att vi gömmer godis i en letaövning, kan det hända att någon otålig hund säger ”Hallå, släpp in/ut oss!”. Skäller någon av hundarna vet vi att någon är missnöjd eller att något är fel!

Vår erfarenhet är att hundar som tidigare gått på andra dagis där de varit instängda i rum och tillbringat dagarna med att skälla för att få uppmärksamhet har betydligt lättare för att ta till ”skall” i olika situationer men det brukar lägga sig efter några veckor i vår flock.

Eftersom vi vill att både hundar och personal ska trivas hos oss tar vi harmoni och ”tystnad” på största allvar. Självklart mår både hundar och personal dåligt när ljudvolymen blir hög. Så mitt tips till blivande dagiskunder är att titta och lyssna på dagishundarna i verksamheten. Är hundarna nöjda och harmoniska eller skäller de och är uppjagade och stressade? Och såklart ska man besöka verksamheten när dagishundarna är på plats! 

”Vilken fin trädgård de har, så härligt för dem! På vårt förra dagis kissade vår hund inne i sitt bås så vi fick ta med blöja till den. Vissa dagar var båda blöjorna nedkissade.”

Hos oss får hundarna gå ut när de vill! Alla Hundakademins dagisavdelningar har trädgårdar och dörrarna står alltid öppna. Vi brukar säga att hos oss får hundar ”vara hundar” fullt ut. De minglar, gräver gropar, gnager på ben och pinnar, markerar revir och jagar efter en och annan fågel. Denna möjlighet har de hela dagen men ibland tar vi promenader för att de vuxna hundarna kan uppskatta den stimulans och omväxling en promenad kan ge. Självklart är det alltid vår ordinarie och välutbildade personal som tar dessa promenader. Det är viktigt att både kunna ”läsa hund” och att man har en relation till alla hundar. Vi skulle därför aldrig låta någon okänd eller praktikant ta dessa promenader!

Nackdelen med att inte ha någon rasthage eller trädgård i anslutning till dagiset är att rastningar blir till stress och hets. När hundarna förstår att de ska få komma ut går de upp i stress och skäller, drar i koppel och gör utfall mot varandra i ren frustration.

På vissa dagis släpper man dessutom uppstressade individer i ”lek eller berikningshagar” där de blint rusar runt och ”kör över” varandra. Det är mer tur än skicklighet om hundarna kommer helskinnade ur hagen och det är synd om de hundar som försöker värja sig mot ”machohundar” som inte lyssnar och läser signaler. Förutom en hög skaderisk så finns det inget hälsosamt för hundarna att få rusa runt under dessa former. Personal som utsätter hundar för detta inte har ingen kunskap om hundspråk eller om hur stress fungerar. Ta alltid reda på HUR din hund har det på dagiset och hur rastningar och promenader går till.

”Vad krävs för att hunden ska få börja hos er?”

För att börja på något av våra dagis behöver du först gå en grundläggande kurs. På kursen får vi se mer av din hunds personlighet och kan göra en bedömning huruvida den kommer att passa och trivas på vårt dagis. Det är såklart lika viktigt att du som hundägare får veta hur vi jobbar och vad vi tycker är viktigt kring hundars språk, behov och beteende. När hunden tillbringar dagarna hos oss så är det viktigt att vi ”pratar samma språk”. I ett nästa steg bokar vi ett dagisbesök där vi visar dig verksamheten när den är i full gång. För oss är det viktigt att ge dig en upplevelse av den trivsamma och harmoniska tillvaron hundarna har hos oss.

”Ni verkar ha ett drömjobb, hur gör man för att få börja jobba hos er?”

Vi instämmer såklart! På Hundakademins dagis har vi alltid hundens bästa i fokus så därför trivs hundkunniga personer i vår verksamhet. Alla hundar trivs och är trygga med varandra och det är en ynnest att få se nöjda hundar som minglar med varandra. Vår dagispersonal är välutbildad och har genomgått Hundakademins grundläggande hunddagisutbildning, fördjupande hunddagisutbildning samt instruktörsutbildning. Det är oerhört lärorikt och givande att se hur våra hundar beter sig när de vistas fria i flock och det är en ovärderlig kunskap som vi tar med oss när vi undervisar på våra kurser. På så vis är både instruktörer och dagispersonal överkvalificerade och engagerade!

//Bloggat av Nina Roegner

 

ATT TÄNKA PÅ VID INLÄRNING

Alla hundar fungerar olika i inlärningssammanhang. Därför ska du i första hand träna din hund på ett sätt som du själv tycker fungerar. Vissa hundar kan vara lite försiktiga och måste ”peppas” innan de överhuvudtaget vågar ta en leksak i munnen, medan andra kanske ska dämpas för att inte omedelbart tugga sönder den. En hund tränas lämpligast innan den får middag, annars är den mätt och vill kanske inte anstränga sig. En annan har inte några som helst gränser, varken när det gäller mat eller arbetslust. Vissa hundar är lättstörda och det passar dem bäst att träningen förläggs inomhus, i lugn och ro. Andra hundar kan fokusera på sin ägare även om det är stökigt och stojigt runt omkring. Hur din hund än fungerar, kommer du säkert att upptäcka nya sidor när du börjar aktiveringsträna den.

FÖRVÄNTNINGAR

Ibland är det svårt, för att inte säga omöjligt, att gissa vad hunden kan bli duktig på. Eller vilka övningar den kommer att uppleva som svåra. Man får helt enkelt pröva sig fram och det gäller att inte ha förutfattade meningar. Men det är lättare sagt än gjort.

En Bassetmatte frågade mig vid ett tillfälle, om jag verkligen trodde att det var möjligt för hennes hund att lära sig sitta vackert. En titt på hunden gjorde mig tveksam. Skulle den verkligen kunna få upp hela den tunga kroppen med de korta benen? Det visade sig att när hunden väl förstått övningen fick vi knappt ner henne igen! Hon satt vackert, som en liten stubbe, stadigt på rumpan. Att sitta vackert blev hennes paradnummer.

En annan hund som förvånade sin husse och en hel grupp med hundägare, var en labradorkille på 6 månader. Han hette Hugo och var en riktig ”stökpelle”. Systematiskt hoppade han upp mot alla som kom tillräckligt nära eller ens bara tittade på honom. Eller så försökte han ”få i gång” husse med dragkamp. Han bet, slet och ruskade i kopplet. När husse släppte kopplet, för att inte svara på Hugos inviter, attackerade han byxbenen i stället! Leksakerna han skulle städa eller pussla med tuggade han helst sönder. Men roligt hade han.

Så blev det dags att lära hundarna att ”gömma sig” (lägga sin tass över nosen) vilket är en, i mina ögon, mycket svår övning. Vi gick igenom övningen och det visade sig att Hugo var den hund som förstod och anammade övningen först av alla! Plötsligt låg han helt stilla med tassen över nosen i en grupp med nio andra hundar. Dessa hundar slutar aldrig att förvåna oss...

BELÖNA I RÄTT ÖGONBLICK!

De instruktioner du får i samband med aktiveringsövningarna bygger i första hand på frivillig inlärning. Det innebär att hunden lär sig genom att den belönas för en handling. Om hunden är motiverad, d.v.s. vill ha mer beröm, så kommer den att sträva efter att upprepa samma sak.
Ibland, när man lär hunden något nytt, kan det se ut som den inte har en aning om vad den håller på med. Man får en känsla av att det är slumpen som avgör huruvida hunden lyckas eller ej. Trots detta förvirrade tillstånd, kommer hunden att bli mer medveten efter hand.

Det krävs skicklighet för att locka fram ett nytt beteende hos en hund. Men ibland också lite tur. Om du t.ex. vill lära din hund att slå tassen på en liten pall (hunden som kan räkna) måste du först få hundens tass i rörelse, helst mot pallen. Du kanske håller en bit godis framför nosen och lirkar hit och dit. Hunden svarar med att titta på dig, skälla eller vinka glatt. Den gör allt, utom det du vill. Vissa hundar kan t.o.m., i det läget, göra allt för att undvika pallen, som om den bränns. Men förr eller senare kommer den ändå, om än av ”misstag”, att snudda vid pallen. Då gäller det att vara med, för det är precis då hunden ska belönas! Efter ytterligare några ”lyckoträffar”, kommer hunden att förstå att den får beröm var gång den vidrör pallen. Och kommer då äntligen själv att medverka till att slå tassen i pallen.

Det är i exakt den sekund du belönar, som du förstärker hundens beteende. Det kan vara svårt att hinna med, och ibland kommer belöningen för sent. Det tar då mycket längre tid för hunden att lära sig. Eller så förstärker man, utan att tänka på det, ett helt annat beteende. Om du t.ex. ska lära hunden att balansera, så är det under själva balansakten som du belönar, inte efteråt då den hoppar ner! Man kan vara så koncentrerad, att man helt enkelt glömmer bort att belöna! När hunden hoppat ner, slappnar man av och kommer på att den ska få beröm. Nästa gång hunden ska balansera, tror den så klart att den är allra duktigast då den hoppar ner. Och hundägaren tror att hunden inte tycker om att balansera ...

Ett annat exempel på när man belönar för sent, är då man ropar stanna till hunden och den faktiskt, mot förmodan, stannar. I stället för att då springa fram och fullständigt ösa beröm över hunden är man knäpp tyst! Eftersom hunden inte får någon respons för att den stannar blir den kanske osäker och tror att vi vill något annat. Den vänder om och kommer tillbaka. Och så får den beröm! Hunden tror då med all sannolikhet att stanna betyder ”kom tillbaka”. Jag frågade vid ett tillfälle en av mina kursdeltagare varför han inte belönade hunden då den faktiskt stod stilla. Han svarade att ”jag blev så förvånad att jag kom av mig”.

Om man verkligen vill lära hunden att stanna, är det nödvändigt att belöna då den faktiskt står stilla och inte då den rör sig. Den dag som hunden av misstag hamnar på fel sida av vägen är det ju väldigt bra om den vet att stanna betyder ”stå still” ...

ÖKA SVÅRIGHETSGRADEN SUCCESIVT

När du introducerar en helt ny övning är det viktigt att belöna hunden även när den är på väg att göra rätt. Du ska inte kräva att den utför en övning perfekt de första gångerna. Ställer du för höga krav tappar den kanske lusten att överhuvudtaget försöka. När man till exempel lär en valp att lägga sig ner, belönar man redan då valpen sitter med krökt rygg och böjer ner huvudet mot golvet. Godiset visar valpen rätt väg och uppmuntrar den att fortsätta jobba.

Eftersom det är en obekväm ställning brukar valpen självmant lägga sig efter en stund. När valpen lägger sig, belönar man ännu mer! Efter ett antal repetitioner kommer valpen att vilja lägga sig ner så fort man håller en godsak vid golvet.

Här skulle man kunna nöja sig och säga att valpen kan ligg. Men, hundar har en mycket större inlärningskapacitet än så. De tycks dessutom må allra bäst då de får möjlighet att, i lagom takt, utveckla sina färdigheter. När valpen kan lägga sig då man håller godis framför nosen, så kan nästa steg vara att hålla godiset utom synhåll till dess att den lagt sig. Därefter kan man öva på samma sätt då den är i rörelse eller distraherad av något annat. Efter lite, eller snarare mycket träning, kan unghunden till slut lägga sig ner i alla möjliga och omöjliga situationer.

När inlärningen väl är befäst behöver man inte längre ge godis varje gång hunden gör rätt. Faktum är att motivationen ökar om man inte alltid ger godis. Det är som om hunden säger: ”Va, inget godis, men titta här vad jag kan!”

TRÄNING GER FÄRDIGHET

Under en period tävlade jag i lydnad med en av mina hundar. En lydnadshund måste snabbt kunna lägga sig ner i olika situationer. Därför tränade vi mycket och i alla möjliga situationer. Så en dag fick jag en chans som jag inte kunde motstå. På en promenad hoppar det plötsligt upp en hare mitt framför hunden. Normalt brukar jag förbjuda all form av jakt, men denna gång lät jag henne hållas. Efter några meter, innan hon var ur hörhåll, ropade jag ligg. Jag vet inte vem av oss som blev mest förvånad: hunden, haren eller jag. Hunden slängde sig nämligen ner i samma sekund som jag ropade! Där låg hon, förvånad och tittade efter haren. Hon såg ut som om hon tänkte ”vad var det som hände, varför ligger jag här?”. Hade hon hunnit tänka efter skulle hon säkert valt att jaga vidare i stället för att lägga sig ner. På sätt och vis blev det ändå en lyckad jakt för ”bytet” blev tre stora köttbullar.

I det här fallet var inlärningen så befäst att den satt i ryggmärgen. Kroppen reagerade innan huvudet hann tänka efter! Denna effekt uppnår du genom att upprepa samma moment om och om igen. För att inte trötta ut hunden ska du öva korta pass och variera träningen, så mycket som möjligt. Det är också bra att öva i olika miljöer och med störning. Inlärningen blir allra mest effektiv om man övar flera gånger om dagen, utspritt på veckor, månader och år!

Det är naturligtvis inte nödvändigt att lära in alla hundens ord så att de sitter i ryggmärgen. Men ett, eller kanske två ord, är bra att ha. Kan du till exempel få stopp på hunden genom att be den stanna eller lägga sig så är det nog den bästa försäkringen du kan ha!

INLÄRNINGEN AVTAR

Hundar fungerar precis som människor när det gäller inlärning. Både vi och våra hundar glömmer med tiden. Det finns inga garantier för att vi ska kunna sticka eller virka då vi blir pensionärer, även om vi kunde detta i skolan. Om vi inte regelbundet upprepar det vi en gång lärt oss, så kommer det en dag då kunskapen är förlorad.

Om hunden har glömt en övning, kan den bete sig som om den är döv. Eller så gör den något annat än du bad om. Den kan till exempel lägga sig ner i stället för att sitta, eller tvärtom. Du hjälper självklart inte hunden att minnas genom att höja rösten eller på annat sätt ”ta i”. Tvärtom så kan hunden bli osäker och er relation försämras.

Ibland kan ett längre träningsuppehåll vara förklaringen till hundens ”slarv”. Du behöver då bara gå tillbaka i träningen och låta hunden repetera det den glömt!

TRÄNINGSUPPEHÅLL

Om du tränar din hund i lydnad, bruks eller agility och har som målsättning att tävla, kan det ibland bli intensiva perioder av träning och inlärning. Momenten ska sitta ordentligt och det blir ofta många repetitioner.

Om din hund plötsligt blandar ihop momenten eller ”slarvar”, behöver den kanske vila från sin utbildning. Inlärning brukar till en början gå lätt och smidigt, men blir trögare då man kommer till en viss kunskapsnivå. I stället för att fortsätta traggla moment och kanske pressa hunden, är det mycket effektivare att göra ett träningsuppehåll. Det kan räcka med bara ett par dagar eller kanske en vecka. Har det varit en riktigt lång period av träning och inlärning behöver den vila längre. Under viloperioden kan hunden smälta det den lärt sig. När man sedan på nytt tar upp träningen, är hunden ofta t.o.m. duktigare än tidigare.

Ett träningsuppehåll behöver inte betyda att man ska sluta med all träning. Ibland räcker det med att bara utesluta vissa övningar. Man kan också ge hunden semester från sin utbildning genom att göra något helt annat. Tränar man till exempel lydnad eller agility kan man bryta av med spår eller aktivering. På så vis får hunden möjlighet att smälta det den lärt sig, utan att för den skull ha tråkigt. 

Risken att överträna hunden om du enbart ägnar dig åt aktivering är förhållandevis liten. Dels för att ingen kräver att övningarna ska utföras perfekt, det blir alltså aldrig tal om att traggla moment. Dels för att aktiveringsträning i sig ger så stora möjligheter till variation.

En dag tränar man utomhus på en vacker sommaräng. Då får hunden gå slalom, rulla runt, backa, krypa och dansa. Nästa dag kanske det regnar och det blir inomhusträning. Då passar det bra att jobba med olika redskap. Hunden får trä ringar, rulla boll, räkna, öppna paket och städa. En annan dag har man kanske extra mycket tid och väljer att gå en långpromenad. Och hunden får olika uppdrag. Den balanserar, hoppar upp på stenar och letar efter godis och ”borttappade” föremål. Aktiveringsträning kan varieras i det oändliga!

PAUSER

Under ett träningspass ska man alltid ta pauser. I synnerhet då hunden ska lära sig något nytt. Pauserna, som bara behöver vara i en minut eller två, ska helst vara tråkiga. En stund fylld av koncentration, godis och spänning som plötsligt bryts av en tråkig paus, gör att hunden får vila samtidigt som arbetslusten ökar.

Om du skulle glömma att ta paus, kommer hunden ändå att lägga in en när det behövs. Den kanske avbryter träningen genom att vända sig bort några sekunder. Eller så går den helt enkelt undan för att kissa eller dricka en slurk vatten. Sedan kan den återvända med förnyade krafter.

Valpar och unghundar klarar att jobba koncentrerat mycket kortare stunder än den vuxna hunden. Det samma gäller om du till exempel börjar aktiveringsträna en vuxen, helt otränad hund. Den kommer att bli ännu mer mentalt ansträngd än den vältränade hunden. Dels är den inte alls van vid inlärning, dels har den heller inga andra inlärda moment att referera till. Den får då, precis som en valp eller unghund, lära sig allt från grunden.

Blir hunden överansträngd kanske den börjar skutta runt och blir alldeles ”spattig”. Eller så skäller den uppmanande eller försöker på andra sätt uppmana till lek och bus. Hunden behöver då en kort vila. Nästa träningspass ska kortas ner något och träningspass nummer tre ska vara ännu kortare, o.s.v.

SÄG INTE NEJ OCH TJATA INTE...

När du jobbar med aktivering och hunden ska lära sig något nytt måste det finnas utrymme för hunden att pröva sig fram. Även om den ibland kommer att göra fel ska den inte behöva riskera en bestraffning i form av ett ”nej!”. Tyvärr har detta lilla ord en förmåga att omedvetet ”slinka” ur munnen på oss, i tid och otid. Ibland, när jag påpekar denna lilla detalj för någon kursdeltagare, så kan hundägaren i fråga säga ”Va, har jag verkligen sagt det?”, ”Ja, ungefär tio gånger på fem minuter.”

Om vi vill lära hunden en ny övning, och varvar beröm med ”nej!”, så är det svårt för hunden att förstå exakt vad som är förbjudet. Om vi till exempel ska lära hunden att slå höger tass på en pall så kan vi inte bestraffa om den i stället använder vänster. Den förstår inte att förbudet endast gäller en av tassarna, utan tror att det är förbjudet att röra pallen. Den vågar då inte försöka med någon tass. Om vi i stället för att påtala för hunden att den tar fel tass, helt enkelt bara håller inne berömmet, så kommer den strax själv på vilken av tassarna som ger störst utdelning. 

Ett nej! innebär ett förbud för det flesta hundar. Det talar om för hunden vad den inte får göra. Om man missbrukar det, d.v.s. använder det utan att egentligen mena det, eller säger det för ofta, så är risken stor att hunden vänjer sig och till slut inte alls bryr sig.

Boken "Aktivering - Smart lek med din hund" finns att köpa i vår butik. För att erhålla ditt eget exemplar så mejlar du till info@hundakademin.com. Boken kostar 250kr (porto tillkommer). 

Att välja en ras med starka drifter. 

Oavsett vilken ras eller typ av hund du väljer så kräver det att du som hundägare kan läsa av din hund i alla lägen. Kunskap om hundens språk och signaler är viktigt för att kunna veta vad hunden upplever och vad den känner. På så vis är man mer förberedd och kan kan förutsäga hur hunden kommer att reagera i olika situationer. 

Väljer man en ras med starka drifter måste man vara medveten och förstå att det krävs en ägare med mycket hundkunskap. 

Många tror att hundar med starka drifter endast behöver mycket motion men det stämmer inte. Det absolut viktigaste är att bygga en bra relation, att hunden är trygg, att den dagligen får mental aktivering och att den tidigt får lära sig att samarbeta med sin ägare. 

Bara för att vissa raser också har en sida som kan associeras med gosiga soffpotatisar betyder det inte att de i alla lägen är harmlösa varelser. Det kommer alltid ligga i hundens gener och vad man ger den för miljö som kommer att avgöra vad det blir för hund. 

Väljer man en ras som är ”mycket hund” kan det vara viktigt att påtala för nära och kära varför man valt denna ras. Så att inte omgivning tror att man vill ”bevisa” något eller skaffar rasen enbart för att den är söt eller tuff. Omgivning har kanske lättare att förstå ett val av ras om man förklarar vilka rasegenskaper man tilltalas av och vad som gör att man tror sig kunna passa ihop med denna typ av hund. 

Sedan ska man veta att alla hundar, oavsett ras, kan bli farliga i fel händer. Som hundägare har man strikt hundägaransvar vilket innebär att man ansvarar för allt hunden gör oavsett situation. Istället för att tro att samhället ska anpassa sig efter hundens speciella egenskaper är det oftast mer givande att sträva efter att träna hunden för att den ska integrera med samhället. 

Har du en ras som ser "farlig" ut kanske folk reagerar mer om den drar i koppel, hoppar, skäller etc än om den ser "snäll" ut. Det kan också vara lättare för en hund med starka drifter att ”gå igång” på andra hundars känslor, t ex när en annan hund svarar på en provokation eller blir rädd och försöker fly. Det är viktigt att kunna stoppa en hund med starka drifter om den ”tänder till". Att helt förlita sig på att ett koppel ska hålla eller att du inte tappar hunden vid ett kraftig utfall kan få förödande konsekvenser. 

I mina ögon är det inte dåligt att välja en ras med starka drifter. Men jag anser att man måste veta vad man ger sig in på. Det kommer att blir ett liv med en hund som kommer att kräva att få sina behov tillgodosedda. Varje dag när den är unghund och de flesta dagarna i veckan när den är vuxen. Bortser du från hundens behov kommer den hitta på egna, i hundens ögon, passande uppgifter. 

En del tråkiga fördomar från omgivningen kommer man förmodligen inte ifrån, tyvärr. Så det är viktigt att man inte är en person som tar åt sig av människors okunskap och dumhet. 

När man skaffar en hund med starka drifter är det sammanfattningsvis viktigt att tänka:

• Satsa på kvalitativ och förebyggande träning.

• Ha en tydlig plan och målbild.

• Lägg enormt mycket tid på hundträning.

• Ha ett enormt tålamod!

• Ha ett ”mindset” som är inställt på att din hund aldrig gör fel! Däremot kan du alltid bli ännu tydligare och bättre på att coacha din hund.

Med rätt inställning kan ni nå stjärnorna!

Lycka till!

 

Bloggat: Jenny Johansson

Ett utdrag ur boken "Från valp till unghund - utan problem!" som är skriven av Nina Roegner. Nina har också skrivit manus till appen "Duktig Hund!" i samarbete med Svenska Brukshundklubben.

 

VI ÄR ALLA OLIKA!

Vi måste vara öppna för att alla hundar är individer och att det som fungerar med en hund inte alls är bra för en annan. Själva är vi också olika, vi tolkar situationer högst individuellt och kommer också att reagera och agera utifrån vår egen personlighet. Därför är det svårt att i olika hundsammanhang påstå att det ena eller andra handhavandet av hunden är rätt eller fel.

På en av mina valpkurser gick en liten irländsk settervalp och en irish soft-coated weathen terrier. Settertiken hette Smilla och var fyra månader. Husse var jägare och målet var att Smilla skulle bli både jakthund och en go familjehund. Smilla var oerhört mjuk, lättlärd och en ganska försiktig liten valp.

Softisvalpen hette Klara och var Smillas raka motsats, hon var lika gammal men betydligt tuffare och både uppjagad och stressad. Klara skulle ”bara” vara familjehund i en ganska stor familj med många barn. Mitt första intryck av Klaras matte var att hon nog skulle passa bättre som matte till ett snällt marsvin än till den valp hon hade. Hon var både otydlig och hjälplös och Klara struntade mest i henne.

Smillas husse däremot, han var rejäl och plötsligt tog han tag i henne så att hälften hade varit nog. Vi andra hoppade till i pur förskräckelse och jag funderade på om jag skulle föreslå ett ”valpbyte”. Husse märkte vår reaktion för han ursäktade sig inför de andra. Han berättade att Smilla var hans andra settertik och att den första hade omkommit mycket tragiskt vid en bilolycka. Redan vid sju månader hade hon börjat okynnesjaga efter löv, harar och fåglar. En dag hade hon, mitt framför ögonen på husse, jagat efter en hare rakt över vägen. Tyvärr kom det samtidigt en bil, föraren väjde för haren men körde i stället ihjäl hunden. Husse berättade att han fortfarande hade svåra skuldkänslor inför det som hade hänt. Han kände att om han bara hade haft ett stopp på henne så hade det aldrig behövt hända ... För denna hundägare var det därför oerhört viktigt att Smilla förstod innebörden av ordet nej!.

Klaras matte öppnade sig också och berättade hur hon förlorade sin tidigare hund. Det var en liten kanintax som var åtta år. En dag blev han tragiskt nog klämd av en ytterdörr som slog igen av ett tvärdrag. Hunden hade inte avlidit på plats, utan av sina skador på vägen till veterinären. Matte berättade att detta hade varit så traumatiskt att hon nu inte ens kunde förmå sig att hålla fast Klara för att klippa klor eller göra rent öron. Varje gång Klara skruvade på sig eller skrek till så släppte hon henne helt enkelt. Hon visste att det inte var bra men det var hennes sätt att hantera situationen.

Olika utgångsläge, förväntningar och målsättning är sådant som självklart påverkar hur vi hanterar och fostrar vår valp och unghund. Det ena eller andra behöver inte vara bättre eller sämre. Det viktigaste är att vi gör på ett sätt som fungerar för vår egen del. Hur det gick för Smilla och Klara? Lilla Smilla blev inte alls knäckt av sin tuffa husse, det visade sig nämligen att han kunde vara minst lika belönande och snäll som han kunde vara bestämd. Idag är Smilla en alldeles vanlig go, mjuk och glad irländsk setter fast hon är en bra bit lydigare än genomsnittet. Det är t.ex. inga problem att stoppa henne även om hon jagar.

Klara är också vuxen, men inte alls så lydig som Smilla. Klara gör som hon själv vill men matte har tålamod och ser Klaras fostran på sikt. Allt hon vill nu är att Klara ska kunna gå lös ibland, så nu jobbar hon intensivt på att Klara ska lära sig stanna! Eftersom jag idag lärt känna matte bättre vet jag att hon duger till mer än en marsvinsmatte. Hon är en god pedagog och eftersom hon är så envis vet jag att även hon kommer att lyckas. ♥
 

   

När Äpple (Springmist´s Delila the Tricky) var ungefär 10 veckor gammal började jag introducera henne för aktiveringsträning. Inte bara för att övningarna ofta är muskelbyggande och skapar kroppskontroll utan också för att träningen bygger samarbete, tillit, självförtroende och ett unikt samspel. Jag skulle säga att träningsstunderna är lika viktiga för mig som för mina djur. Det blir en stund i nuet där jag inte kan tänka på tvätt, arbete eller måsten.

Vi tränar nästintill uteslutande med klassisk betingning (lockar/visar med godis) när vi tränar in nya saker. Min erfarenhet är att hunden blir tryggare och slipper frustration och ljudande i momenten.

Äpple är helt tränad efter pedagogiken i appen ”Duktig Hund!”. Det innebär att hon jobbar från start till mål där ”Start” är arbetssignalen (t. ex. sitt eller buga) och ”Mål” är antingen en fri-signal, en ny arbetssignal eller belöningssignalen. Mellan start och mål kan det gå allt mellan en halv sekund uppemot flera minuter och OM det blir fel så börjar vi om från början men gör övningen något lättare. Jag vill inte att hon ”misslyckas” mer än två gånger på raken – i så fall är övningen för svår.

Jag skulle säga att det är en av våra största ”hemligheter” bakom framgångarna!

Till vardags använder jag mig däremot mycket av operant betingning för att förstärka beteenden så som att t. ex. söka kontakt med mig då vi möter hundar/människor eller att komma till mig om det ringe/knackar på dörren.

Mina första mål var att diplomera Äpple enligt nivåerna i ”Duktig Hund!”. Fördelen med träningen var både att Äpple fick en bra vardagslydnad och samtidigt lärde sig många grundläggande aktiveringsövningar. Det är nämligen så att du behöver ha bägge delar för att kunna diplomera din hund! Ju högre nivå desto mer behöver du bygga vidare med svårare övningar, stadga och längre kedjor.

När Äpple fyllde ett år hade vi nått näst högsta nivån, röd, och fick även den stora äran att spela in filmen Hanteringsträning som numera finns i appen. Idag är hon diplomerad svart Duktig Hund vilket är den högsta nivån. Hon är också en mycket omtyckt visningshund på mina kurser. Faktum är att hon kan kursuppläggen så bra vid det här laget att hon säkert skulle kunna hålla kurserna helt utan min hjälp!

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.