HORMONER OCH ”SNYGGINGAR” STÄLLER TILL DET!
Ur Nina Roegners bok ”Från valp till unghund - utan problem”. Nina har även skrivit manus till appen Duktig Hund! i samarbete med Svenska Brukshundklubben och där du får tips på hur du jobbar med din hund.
Ibland hjälper det varken med godis eller leksaker. I puberteten kommer t.ex. andra, mycket starka krafter in i bilden! Hundens hormonella status kommer i allra högsta grad att påverka dess motivation. En hanhund drivs mer eller mindre för jämnan av sina hormoner och finns det andra hundar i närområdet kan pådraget bli ännu mer påtagligt. En tik kan ha lättare för att vara ”normal” och balanserad även om hon bor i ett hundtätt område, men när hon löper kan hon bli minst lika jobbig som en hormonstinn hanhund. Att stå och locka en hormonell hund med en köttbulle brukar vara tämligen lönlöst, i alla fall om det finns en potentiell partner i närheten!
Att en hund blir lite knasig när han träffar en snygg tjej är normalt, däremot är det inte okej att han ”glömmer” vilken flock han tillhör, att han ständigt vill para sig, utrota andra hanhundar eller ständigt lyfta på benet och markera revir, till och med inomhus.
Mer än en gång har jag sett hur unga totalt ”avstängda” hundar mer eller mindre släpar sina stackars ägare efter sig för att hälsa på hundar eller nosa på intressanta doftfläckar. Vid ett tillfälle blev jag vittne till hur en kvinna blev ivägsläpad av sin hormonstinna hund mitt under en pågående konversation. Det märkligaste var att hon inte reagerade, förmodligen var hon van. Jag kunde inte låta bli att undra över om hon hade tyckt att det hade det varit okej ifall maken eller barnen hade behandlat henne på samma sätt? Att låta sin unghund bete sig som en ”stenåldersman” är att nedvärdera dess intelligens och sociala förmåga!
Det är inte något överkrav att begära att även en unghund ska respektera de mest elementära regler för hur man uppför sig. Skulle du under några omständigheter låta dina barn provocera era grannar genom att göra fula grimaser och svära? Jag vågar nog också gissa att dina tonårsbarn inte heller får markera revir hemma hos farmor genom att måla graffiti på väggarna. Inte heller skulle det väl vara okej ifall din man hängav sig åt att uppvakta vackra fruar i grannskapet? Våga ställa krav på din unghund, varför ska den få bete sig på ett sätt som skulle vara fullständigt otänkbart för både dina barn och din partner?
Ibland gör vi det onödigt jobbigt för oss genom att först tillåta hunden att ”stänga av” och hänge sig åt sina drifter. Den får försjunka i dofter, markera revir intill sista droppen, ja ibland till och med uppvakta en annan hund tills den tror att det är dags för parning. När det drar ihop sig, kräver vi plötsligt att hunden ska skärpa sig och sluta bete sig som ”Don Juan”. Hunden som vid det laget befinner sig i en annan värld blir nog minst lika förvånad och störd som tonåringen därhemma skulle bli om man plötsligt fick för sig att knacka på dörren en sen kväll för att fråga om turturduvorna vill ha saft och bulle!
FÖR MYCKET AV DET GODA?
Den mängd manligt könshormon som en hanhund producerar kommer till viss del att styras av hans sociala miljö, men det är också en ärftlig faktor. Du kan alltså råka ut för att din hanhund går igenom en total personlighetsförvandling i samband med puberteten, utan att kunna göra så mycket åt det, trots att du gjort allt ”rätt” från början. Många gånger kan lite släktforskning visa att både kullbröder och hundens pappa lider av samma ”syndrom”.
En unghund som lider av för mycket manligt könshormon blir ofta överaktiv, okänslig och kontaktlös. Den beter sig på ungefär samma sätt som om vi dagligen hade hetsat och överstimulerat den. Den kommer ständigt att gå på högvarv och har svårt för att koppla av, framför allt i nya miljöer. Den översexuella hunden är noga med att urinmarkera och det kan t.o.m. hända ”olyckor” inomhus. Får hunden följa med i nya miljöer är den ofta rastlös och har svårt att vara stilla för den vill helst ut och jaga brudar!
Den hormonstinna hunden drivs konstant av en inre otillfredsställelse och är sällan eller aldrig nöjd. Överdriven motion, träning eller aktivering brukar bara kunna göra den nöjd högst tillfälligt. All uppmärksamhet är riktad mot andra hundar och hela hundens värld består av dofter. Hemma i lugn och ro kan den förhoppningsvis slappna av och det är i sådana stunder som man kan känna igen sin forna ”goa” kille.