VAD ÄR STRESS?

Kroppen har en enastående förmåga att mobilisera energi och maximera den styrka som behövs vid akut fara eller annalkande hot. Hjärnan bedömer varje ny situation som uppstår och tolkar den utifrån att om en förhöjning av beredskapsnivån behövs skickas signaler till binjurarna. Binjurarna sitter på njurarna och producerar stresshormoner som går ut i kroppen. I samband med detta kommer levern att frigöra reservenergi och lungorna att ta in mer syre så att blodet blir närings- och syrerikt. Hjärtat pulserar häftigare för att snabbt kunna leda blodet ut till alla muskler. Syftet är att kroppen ska bli så stark som möjligt.

Människor som har varit med om eller bevittnat en olycka kan många gånger berätta om hur de plötsligt fått oanade krafter och lyckats utföra de mest otroliga prestationer för att kunna undsätta de nödställda. Fysiska prestationer som de under normala omständigheter aldrig skulle komma i närheten av. I samband med att ”stressmaskineriet” körs igång blockeras delar av hjärnan, för att vi enbart ska fokusera på vad som är viktigt här och nu. Därför är det t.ex. lönlöst att försöka kommunicera med en stressad människa eller hund, möjligen kan korta, tydliga budskap nå fram.

Tänk dig en vacker sommardag, du och familjen är ute på promenad. Barnen leker och du och din partner diskuterar vad ni ska laga till middag. Plötsligt ser du en stor orm som ligger och solar sig på vägen, alldeles framför er. Barnen har inte upptäckt ormen, utan springer och tjoar glatt. I nästa sekund är ett av barnen alldeles nära ormen, nu ser du att det är en huggorm. I samma ögonblick som du upptäcker den annalkande faran hör du inte längre vad din partner pratar om, denne har ännu inte sett ormen. All din uppmärksamhet är riktad mot att klara både barn och hund från att bli bitna.

I sista stund lyckas du få stopp på barnet och du uppmärksammar övriga på faran. Allt går bra, men du känner dig förmodligen skakig en lång stund efter händelsen, framför allt om du i vanliga fall är lite rädd för ormar. Efter en stark upplevelse försvinner inte stresshormonerna ur kroppen utan vidare. Vi är ”laddade” och bär med oss stressen en tid efter händelsen. För att bli av med överskottsenergin behöver vi varva ner successivt, kanske i form av en promenad.

Det fysiologiska stressförloppet är detsamma hos alla däggdjur och det som skiljer människans stress från hundens är helt enkelt att det är olika faktorer som ”kör igång oss”. Många hundar kan bli oerhört exalterade då de ser en hare, vilket inte så många människor blir (möjligen en och annan jägare). Skulle vi däremot en vacker sommardag plötsligt och oväntat möta Sveriges Konung på en hundpromenad så skulle vi nog få ökad puls! Men inte skulle hunden hetsa upp sig över det!

I olika sammanhang då man talar om stress är det också värt att notera att det inte bara är vid hot och kris som kroppen mobiliserar styrka och energi. Även vid den upphetsning som sker vid positiv stress körs stressmaskineriet igång och laddar inför vad som komma skall. 

NÄR BLIR STRESS SKADLIG?

Om hunden ”drar igång” stressmaskineriet alltför ofta sker så småningom en fysiologisk överbelastning och kroppen möter individens krav på förhöjd prestation med att ständigt gå på en förhöjd beredskapsnivå. Bland annat kommer binjurarna att förstoras, vilket medför att de producerar ännu mer stresshormoner. Förstorade binjurar gör att hundens stressmaskineri ”går igång” ännu lättare och stressen ökas ytterligare. Att ständigt gå upp i varv för minsta lilla påverkan sliter hårt på kroppen. Förutom att risken för skador ökar markant av hetsig och hård fysisk ansträngning, medför också långvarig stress att immunförsvaret sänks och hunden blir mer mottaglig för infektioner och andra sjukdomar.

SMÄRTA OCH STRESS

En hög stressnivå innebär att kroppen kan stänga av smärtimpulser, blir man t.ex. skadad när man befinner sig i ett tillstånd av stress känner man kanske inte smärtan förrän senare, när man har varvat ned. En hund som skadar sig då den är stressad kanske inte visar hur ont den har förrän den får chans att vila och slappna av. Denna form av smärtlindring beror på kroppens egenproducerade endorfiner och effekten inträder t.ex. då individen är skadad men ändå av olika orsaker håller ett högt tempo.

Effekten var ursprungligen en överlevnadsfunktion, det är viktigt att det vilda djuret kan skaffa föda och försvara sitt revir även om det är sjukt eller skadat. Denna biologiska effekt kan ibland vara förrädisk, framför allt när det gäller unga hundar. Alla hundar väljer nämligen inte frivilligt att gå undan och vila då de mår dåligt. Att hålla ett högt tempo innebär trots allt att hunden får en effektiv smärtlindring i form av en dos endorfiner och den slipper tillfälligtvis att ha ont. Men det är, precis som för oss människor, förenat med ganska stora hälsorisker att låta hunden träna hårt (jaga, leka eller gå långa promenader) när den har en infektion i kroppen.

Så låt dig inte luras av att ”sjuklingen” är piggare än vanligt och tjatar om långa promenader! På vårt hunddagis har vi med åren lärt oss att se när en hund försöker ”springa ifrån” smärta. Vid misstanke om sjukdom kontaktar vi hundägaren och då kan det låta så här: Hej, jag ringer för att det verkar som om ”Putte” inte mår så bra idag. Han har rört sig oavbrutet sedan han kom, han är rastlös och har svårt att komma till ro. Sedan brukar samtalet handla om hur hunden har mått hemma och om den visat något symptom på sjukdom eller åkomma.

Många gånger visar det påföljande veterinärbesöket att hunden lider av någon infektion, kanske i öra eller i hals och ibland är det analsäckarna som är infekterade och behöver tömmas. Var observant, håller din unghund ett omotiverat högt tempo kan det bero på att den inte mår bra! Är du det minsta osäker så konsultera din veterinär. Även om det ”bara” handlar om en tillfällig infektion är det alltid bra att få en sådan bekräftad. Den krassliga unghunden ska då hållas i stillhet några dagar så att kroppen får en rimlig chans att låta immunförsvaret jobba.