Så var det äntligen dags! Vi hade verkligen gjort allt som stod i vår makt för att skapa rätt förutsättningar inför Talang. Vi hade tränat i många timmar både enskilt och i grupp. Nu kunde hundarna varje övning utan och innan, de var trygga i att jobba nära varandra och för det mesta lyckades vi tajma våra kommandon med varandra och berättarrösten. Vi var så laddade!

Vi hade funderat och bollat kring berättarrösten och kommit fram till att Bosse skulle vara med via länk. För att säkerställa att tekniken skulle fungera hyrde vi även in en ”sidekick”, en tekniker som skulle kunna hjälpa Bosse om tekniken strulade.

För att slippa den värsta nervositeten påminde vi oss om My Dog. När vi sätter upp teatern på My Dog gör vi det ”bara” för att det är så himla roligt. Vi och våra hundar älskar att träna och i stället för att vi tränar var för sig så gör hundteatern att vi tränar tillsammans. Våra teaterträningar är fyllda av feelgood och vi är lyckligt omedvetna om höstmörker och regn. Vi stänger ute alla krav och all nervositet. Vi är bara så glada över att få visa våra fantastiska hundar för en publik och inspirera andra till hundträning. På samma sätt ville vi skippa krav och nervositet och bara njuta av att vara en del av Talang!

Dagen innan vårt uppträdande anlände vi till Stockholm och ett hundvänligt hotell. Med tanke på Corona hade hotellet inte så många gäster så vi fick gärna ta med hundarna till restaurangen. Vilken kväll vi hade! God mat, trevligt sällskap och skyhöga förväntningar på morgondagen! Hundarna hyllades redan som stjärnor och de fick både en och flera smakbitar av den goda maten. Efter några glas vin var allt solklart, vi skulle få fyra ”ja” av juryn och gå vidare. Allt annat var liksom otänkbart!

Dagen D startade tidigt med en frukost och sedan var det dags att ge sig av. Vi tog en härlig promenad till inspelningsplatsen. Alla var pigga, glada och varje litet glädjeskutt och benlyft skulle såklart förevigas med mobilen. Det är inte så lätt att fota hundar och samtidigt transportera skrindor som är överlastade med rekvisita. Vilket gäng! När vi kom fram till den flotta entrén med den röda mattan kände vi att det varit värt alla träningar och sömnlösa nätter! Nu skulle hela världen få se våra stjärnor!

Vår första utmaning bestod av att visa att vi var feberfria, vi skulle nämligen ta tempen innan vi blev insläppta. Stämningen var munter och skämten haglade ända tills det visade sig att två av oss hade för hög temperatur. What liksom!!!  Mer oro och huvudbry! Vad betyder detta, hur kan man ha feber när man är frisk? Tankarna flög genom huvudet både högt och lågt, hade all träning varit förgäves? Skulle Talangäventyret ta slut här, redan i entrén?

Efter fem minuter hade både humöret och temperaturen sjunkit så vi kunde hälsas välkomna till Talang. 

Vi gjorde oss hemmastadda i ett stort utrymme som var vår ”loge”. Så fort hundarna hade fått vatten och liggplatser var det dags för en genomgång på scenen. Vi fick träffa musikansvarig och rekvisitör men tyvärr inte personen som skulle sköta tekniken med Bosse. Att ha ett genrep utan Bosse var inte optimalt. Fast det visade sig senare att Bosse hade varit rätt nöjd med att både få sovmorgon och äta hotellfrukost i lugn och ro.

Väl på scenen fick vi alla i tur och ordning gå igenom exakt hur vår rekvisita skulle stå. Nu var det två rekvisitörer som skulle ansvara för att all rekvisita placerades så att det skulle funka för våra hundar. Vi informerade ansvariga om att en fel utställd mugg eller sked förmodligen skulle få förödande konsekvenser…. Vi fick även möjlighet att köra igenom vårt program och passade såklart på att belöna våra hundar på strategiska ställen. Alla hundar tyckte att scenen var toppen! Som vanligt var de coola, trygga, taggade och fokuserade och som vanligt var vi både stolta, glada och tacksamma över hur fantastiska de är!