Hundteatens Talangäventyr - del 1/3

Tollare - Aston, Schapendoes - Kummin, Chihuahua - Bailys, Australian Shepherd - Moster, Bichon Havanais - Alvin & Collie - Äpple

Vårt äventyr startade någon gång i höstas när jag hörde mig själv tacka ja på frågan om Hundteatern ville vara med i Talang! Såklart blev det ett pirr i magen och ganska komiska telefonsamtal till teaterhundarnas mattar. ”Hej, jag har goda nyheter! Din hund ska vara med i Talang!”

När alla hade tackat ja och insett hur kul detta skulle bli började vi planera vårt framträdande. Då, i början, brydde vi oss inte så mycket om att scenen bara var 6 x 8 meter och att vi hade max två minuter på oss. I vanliga fall övar vi på att våra hundar ska uppträda på ca 25 x 25. Och hur komprimerar man en teaterakt till 2 minuter? Det fick helt enkelt bli ”Askhunden” på tre gånger två minuter. Självklart skulle vi gå hela vägen till final! I ett första steg hade vi förvisso bara två månader på oss att öva och planera, men efter första deltävlingen skulle vi ha ett halvår på oss att sätta ihop ytterligare två nummer. J

Efter mycket planering, ännu mer träning, åtskilliga diskussioner och sömnlösa nätter hade vi satt ihop vårt första nummer. Det här skulle bli riktigt bra! Förutsatt att vi förare gav våra hundar rätt kommandon, inte snubblade över varandra när vi trängdes längs med scenkanten och om våra hundar gjorde övningarna i rätt ordning! Jodå, det här skulle vi fixa!

Vår sagoberättare Bosse hade också tackat ja till att medverka och lyckan var total. När vi hade tränat tillräckligt mycket för att få flyt och vi tyckte att vi hade hyfsat koll på läget så var det dags för Bosse att lägga röst på sagan. Planen var att Bosse skulle sitta i en sagofåtölj mitt på den lilla scenen, vilket både var en nyhet och lite klurigt för hundarna. Vad gjorde han där liksom? Kunde man verkligen öppna skåpet intill honom och var det möjligen han som skulle ha en strumpa? Efter en fullständigt kaotisk omgång där nallar, tallrikar och strumpor bytte plats och typ ingen av hundarna hittade sina positioner undrade vi om Bosse kanske ångrade sin medverkan. Talang har väldigt många tittare och Bosse var ju minst sagt utlämnad till vad hundarna fick för sig… Var verkligen supersöta men förvirrade hundar tillräckligt för Talangscenen? Tänk om det skulle bli samma kaos när vi var på scen!

Det som var bra med vårt ”kaos” var att vi insåg att vi var tvungna att öva ännu mer! Efter ytterligare träningar lyckades vi och hundarna att sätta det mesta även när Bosse var med. För att stärka oss mentalt påminde vi oss om att ingen i juryn skulle veta var nallen och strumporna skulle placeras och vad det var tänkt att hundarna skulle göra. Det började kännas riktigt bra!

Då var det dags för nästa rysare! En vecka innan inspelningsdagen fick vi det tråkiga beskedet att Bosse under inga omständigheter skulle få komma in på inspelningsplatsen! Detta på grund av restrektionerna kring Corona. Men hur ger man hundarna röster om man inte får vara med? Utan Bosse är vi ingen teater så efter mycket våndor och sömnlösa nätter bestämde vi oss för att Bosse skulle medverka via en länk. Trots att produktionsbolaget inte kunde ge några som helst garantier för att det skulle fungera! Dagen innan vi skulle resa till Stockholm och spela in visste vi inte hur vi skulle få ihop det och hur det skulle fungera. Vi blev varnade för att det kunde bli fördröjningar och att uppkopplingen inte skulle fungera. För att berätta en saga och ge hundarna röster är ju tajmingen väldigt viktig. Så istället för att känna glädje och en positiv förväntan var vi istället ganska stressade över att inte veta hur det skulle gå med Bosses röst.

//Nina Roegner