ATT TÄNKA PÅ VID INLÄRNING!

ATT TÄNKA PÅ VID INLÄRNING

Alla hundar fungerar olika i inlärningssammanhang. Därför ska du i första hand träna din hund på ett sätt som du själv tycker fungerar. Vissa hundar kan vara lite försiktiga och måste ”peppas” innan de överhuvudtaget vågar ta en leksak i munnen, medan andra kanske ska dämpas för att inte omedelbart tugga sönder den. En hund tränas lämpligast innan den får middag, annars är den mätt och vill kanske inte anstränga sig. En annan har inte några som helst gränser, varken när det gäller mat eller arbetslust. Vissa hundar är lättstörda och det passar dem bäst att träningen förläggs inomhus, i lugn och ro. Andra hundar kan fokusera på sin ägare även om det är stökigt och stojigt runt omkring. Hur din hund än fungerar, kommer du säkert att upptäcka nya sidor när du börjar aktiveringsträna den.

FÖRVÄNTNINGAR

Ibland är det svårt, för att inte säga omöjligt, att gissa vad hunden kan bli duktig på. Eller vilka övningar den kommer att uppleva som svåra. Man får helt enkelt pröva sig fram och det gäller att inte ha förutfattade meningar. Men det är lättare sagt än gjort.

En Bassetmatte frågade mig vid ett tillfälle, om jag verkligen trodde att det var möjligt för hennes hund att lära sig sitta vackert. En titt på hunden gjorde mig tveksam. Skulle den verkligen kunna få upp hela den tunga kroppen med de korta benen? Det visade sig att när hunden väl förstått övningen fick vi knappt ner henne igen! Hon satt vackert, som en liten stubbe, stadigt på rumpan. Att sitta vackert blev hennes paradnummer.

En annan hund som förvånade sin husse och en hel grupp med hundägare, var en labradorkille på 6 månader. Han hette Hugo och var en riktig ”stökpelle”. Systematiskt hoppade han upp mot alla som kom tillräckligt nära eller ens bara tittade på honom. Eller så försökte han ”få i gång” husse med dragkamp. Han bet, slet och ruskade i kopplet. När husse släppte kopplet, för att inte svara på Hugos inviter, attackerade han byxbenen i stället! Leksakerna han skulle städa eller pussla med tuggade han helst sönder. Men roligt hade han.

Så blev det dags att lära hundarna att ”gömma sig” (lägga sin tass över nosen) vilket är en, i mina ögon, mycket svår övning. Vi gick igenom övningen och det visade sig att Hugo var den hund som förstod och anammade övningen först av alla! Plötsligt låg han helt stilla med tassen över nosen i en grupp med nio andra hundar. Dessa hundar slutar aldrig att förvåna oss...

BELÖNA I RÄTT ÖGONBLICK!

De instruktioner du får i samband med aktiveringsövningarna bygger i första hand på frivillig inlärning. Det innebär att hunden lär sig genom att den belönas för en handling. Om hunden är motiverad, d.v.s. vill ha mer beröm, så kommer den att sträva efter att upprepa samma sak.
Ibland, när man lär hunden något nytt, kan det se ut som den inte har en aning om vad den håller på med. Man får en känsla av att det är slumpen som avgör huruvida hunden lyckas eller ej. Trots detta förvirrade tillstånd, kommer hunden att bli mer medveten efter hand.

Det krävs skicklighet för att locka fram ett nytt beteende hos en hund. Men ibland också lite tur. Om du t.ex. vill lära din hund att slå tassen på en liten pall (hunden som kan räkna) måste du först få hundens tass i rörelse, helst mot pallen. Du kanske håller en bit godis framför nosen och lirkar hit och dit. Hunden svarar med att titta på dig, skälla eller vinka glatt. Den gör allt, utom det du vill. Vissa hundar kan t.o.m., i det läget, göra allt för att undvika pallen, som om den bränns. Men förr eller senare kommer den ändå, om än av ”misstag”, att snudda vid pallen. Då gäller det att vara med, för det är precis då hunden ska belönas! Efter ytterligare några ”lyckoträffar”, kommer hunden att förstå att den får beröm var gång den vidrör pallen. Och kommer då äntligen själv att medverka till att slå tassen i pallen.

Det är i exakt den sekund du belönar, som du förstärker hundens beteende. Det kan vara svårt att hinna med, och ibland kommer belöningen för sent. Det tar då mycket längre tid för hunden att lära sig. Eller så förstärker man, utan att tänka på det, ett helt annat beteende. Om du t.ex. ska lära hunden att balansera, så är det under själva balansakten som du belönar, inte efteråt då den hoppar ner! Man kan vara så koncentrerad, att man helt enkelt glömmer bort att belöna! När hunden hoppat ner, slappnar man av och kommer på att den ska få beröm. Nästa gång hunden ska balansera, tror den så klart att den är allra duktigast då den hoppar ner. Och hundägaren tror att hunden inte tycker om att balansera ...

Ett annat exempel på när man belönar för sent, är då man ropar stanna till hunden och den faktiskt, mot förmodan, stannar. I stället för att då springa fram och fullständigt ösa beröm över hunden är man knäpp tyst! Eftersom hunden inte får någon respons för att den stannar blir den kanske osäker och tror att vi vill något annat. Den vänder om och kommer tillbaka. Och så får den beröm! Hunden tror då med all sannolikhet att stanna betyder ”kom tillbaka”. Jag frågade vid ett tillfälle en av mina kursdeltagare varför han inte belönade hunden då den faktiskt stod stilla. Han svarade att ”jag blev så förvånad att jag kom av mig”.

Om man verkligen vill lära hunden att stanna, är det nödvändigt att belöna då den faktiskt står stilla och inte då den rör sig. Den dag som hunden av misstag hamnar på fel sida av vägen är det ju väldigt bra om den vet att stanna betyder ”stå still” ...

ÖKA SVÅRIGHETSGRADEN SUCCESIVT

När du introducerar en helt ny övning är det viktigt att belöna hunden även när den är på väg att göra rätt. Du ska inte kräva att den utför en övning perfekt de första gångerna. Ställer du för höga krav tappar den kanske lusten att överhuvudtaget försöka. När man till exempel lär en valp att lägga sig ner, belönar man redan då valpen sitter med krökt rygg och böjer ner huvudet mot golvet. Godiset visar valpen rätt väg och uppmuntrar den att fortsätta jobba.

Eftersom det är en obekväm ställning brukar valpen självmant lägga sig efter en stund. När valpen lägger sig, belönar man ännu mer! Efter ett antal repetitioner kommer valpen att vilja lägga sig ner så fort man håller en godsak vid golvet.

Här skulle man kunna nöja sig och säga att valpen kan ligg. Men, hundar har en mycket större inlärningskapacitet än så. De tycks dessutom må allra bäst då de får möjlighet att, i lagom takt, utveckla sina färdigheter. När valpen kan lägga sig då man håller godis framför nosen, så kan nästa steg vara att hålla godiset utom synhåll till dess att den lagt sig. Därefter kan man öva på samma sätt då den är i rörelse eller distraherad av något annat. Efter lite, eller snarare mycket träning, kan unghunden till slut lägga sig ner i alla möjliga och omöjliga situationer.

När inlärningen väl är befäst behöver man inte längre ge godis varje gång hunden gör rätt. Faktum är att motivationen ökar om man inte alltid ger godis. Det är som om hunden säger: ”Va, inget godis, men titta här vad jag kan!”

TRÄNING GER FÄRDIGHET

Under en period tävlade jag i lydnad med en av mina hundar. En lydnadshund måste snabbt kunna lägga sig ner i olika situationer. Därför tränade vi mycket och i alla möjliga situationer. Så en dag fick jag en chans som jag inte kunde motstå. På en promenad hoppar det plötsligt upp en hare mitt framför hunden. Normalt brukar jag förbjuda all form av jakt, men denna gång lät jag henne hållas. Efter några meter, innan hon var ur hörhåll, ropade jag ligg. Jag vet inte vem av oss som blev mest förvånad: hunden, haren eller jag. Hunden slängde sig nämligen ner i samma sekund som jag ropade! Där låg hon, förvånad och tittade efter haren. Hon såg ut som om hon tänkte ”vad var det som hände, varför ligger jag här?”. Hade hon hunnit tänka efter skulle hon säkert valt att jaga vidare i stället för att lägga sig ner. På sätt och vis blev det ändå en lyckad jakt för ”bytet” blev tre stora köttbullar.

I det här fallet var inlärningen så befäst att den satt i ryggmärgen. Kroppen reagerade innan huvudet hann tänka efter! Denna effekt uppnår du genom att upprepa samma moment om och om igen. För att inte trötta ut hunden ska du öva korta pass och variera träningen, så mycket som möjligt. Det är också bra att öva i olika miljöer och med störning. Inlärningen blir allra mest effektiv om man övar flera gånger om dagen, utspritt på veckor, månader och år!

Det är naturligtvis inte nödvändigt att lära in alla hundens ord så att de sitter i ryggmärgen. Men ett, eller kanske två ord, är bra att ha. Kan du till exempel få stopp på hunden genom att be den stanna eller lägga sig så är det nog den bästa försäkringen du kan ha!

INLÄRNINGEN AVTAR

Hundar fungerar precis som människor när det gäller inlärning. Både vi och våra hundar glömmer med tiden. Det finns inga garantier för att vi ska kunna sticka eller virka då vi blir pensionärer, även om vi kunde detta i skolan. Om vi inte regelbundet upprepar det vi en gång lärt oss, så kommer det en dag då kunskapen är förlorad.

Om hunden har glömt en övning, kan den bete sig som om den är döv. Eller så gör den något annat än du bad om. Den kan till exempel lägga sig ner i stället för att sitta, eller tvärtom. Du hjälper självklart inte hunden att minnas genom att höja rösten eller på annat sätt ”ta i”. Tvärtom så kan hunden bli osäker och er relation försämras.

Ibland kan ett längre träningsuppehåll vara förklaringen till hundens ”slarv”. Du behöver då bara gå tillbaka i träningen och låta hunden repetera det den glömt!

TRÄNINGSUPPEHÅLL

Om du tränar din hund i lydnad, bruks eller agility och har som målsättning att tävla, kan det ibland bli intensiva perioder av träning och inlärning. Momenten ska sitta ordentligt och det blir ofta många repetitioner.

Om din hund plötsligt blandar ihop momenten eller ”slarvar”, behöver den kanske vila från sin utbildning. Inlärning brukar till en början gå lätt och smidigt, men blir trögare då man kommer till en viss kunskapsnivå. I stället för att fortsätta traggla moment och kanske pressa hunden, är det mycket effektivare att göra ett träningsuppehåll. Det kan räcka med bara ett par dagar eller kanske en vecka. Har det varit en riktigt lång period av träning och inlärning behöver den vila längre. Under viloperioden kan hunden smälta det den lärt sig. När man sedan på nytt tar upp träningen, är hunden ofta t.o.m. duktigare än tidigare.

Ett träningsuppehåll behöver inte betyda att man ska sluta med all träning. Ibland räcker det med att bara utesluta vissa övningar. Man kan också ge hunden semester från sin utbildning genom att göra något helt annat. Tränar man till exempel lydnad eller agility kan man bryta av med spår eller aktivering. På så vis får hunden möjlighet att smälta det den lärt sig, utan att för den skull ha tråkigt. 

Risken att överträna hunden om du enbart ägnar dig åt aktivering är förhållandevis liten. Dels för att ingen kräver att övningarna ska utföras perfekt, det blir alltså aldrig tal om att traggla moment. Dels för att aktiveringsträning i sig ger så stora möjligheter till variation.

En dag tränar man utomhus på en vacker sommaräng. Då får hunden gå slalom, rulla runt, backa, krypa och dansa. Nästa dag kanske det regnar och det blir inomhusträning. Då passar det bra att jobba med olika redskap. Hunden får trä ringar, rulla boll, räkna, öppna paket och städa. En annan dag har man kanske extra mycket tid och väljer att gå en långpromenad. Och hunden får olika uppdrag. Den balanserar, hoppar upp på stenar och letar efter godis och ”borttappade” föremål. Aktiveringsträning kan varieras i det oändliga!

PAUSER

Under ett träningspass ska man alltid ta pauser. I synnerhet då hunden ska lära sig något nytt. Pauserna, som bara behöver vara i en minut eller två, ska helst vara tråkiga. En stund fylld av koncentration, godis och spänning som plötsligt bryts av en tråkig paus, gör att hunden får vila samtidigt som arbetslusten ökar.

Om du skulle glömma att ta paus, kommer hunden ändå att lägga in en när det behövs. Den kanske avbryter träningen genom att vända sig bort några sekunder. Eller så går den helt enkelt undan för att kissa eller dricka en slurk vatten. Sedan kan den återvända med förnyade krafter.

Valpar och unghundar klarar att jobba koncentrerat mycket kortare stunder än den vuxna hunden. Det samma gäller om du till exempel börjar aktiveringsträna en vuxen, helt otränad hund. Den kommer att bli ännu mer mentalt ansträngd än den vältränade hunden. Dels är den inte alls van vid inlärning, dels har den heller inga andra inlärda moment att referera till. Den får då, precis som en valp eller unghund, lära sig allt från grunden.

Blir hunden överansträngd kanske den börjar skutta runt och blir alldeles ”spattig”. Eller så skäller den uppmanande eller försöker på andra sätt uppmana till lek och bus. Hunden behöver då en kort vila. Nästa träningspass ska kortas ner något och träningspass nummer tre ska vara ännu kortare, o.s.v.

SÄG INTE NEJ OCH TJATA INTE...

När du jobbar med aktivering och hunden ska lära sig något nytt måste det finnas utrymme för hunden att pröva sig fram. Även om den ibland kommer att göra fel ska den inte behöva riskera en bestraffning i form av ett ”nej!”. Tyvärr har detta lilla ord en förmåga att omedvetet ”slinka” ur munnen på oss, i tid och otid. Ibland, när jag påpekar denna lilla detalj för någon kursdeltagare, så kan hundägaren i fråga säga ”Va, har jag verkligen sagt det?”, ”Ja, ungefär tio gånger på fem minuter.”

Om vi vill lära hunden en ny övning, och varvar beröm med ”nej!”, så är det svårt för hunden att förstå exakt vad som är förbjudet. Om vi till exempel ska lära hunden att slå höger tass på en pall så kan vi inte bestraffa om den i stället använder vänster. Den förstår inte att förbudet endast gäller en av tassarna, utan tror att det är förbjudet att röra pallen. Den vågar då inte försöka med någon tass. Om vi i stället för att påtala för hunden att den tar fel tass, helt enkelt bara håller inne berömmet, så kommer den strax själv på vilken av tassarna som ger störst utdelning. 

Ett nej! innebär ett förbud för det flesta hundar. Det talar om för hunden vad den inte får göra. Om man missbrukar det, d.v.s. använder det utan att egentligen mena det, eller säger det för ofta, så är risken stor att hunden vänjer sig och till slut inte alls bryr sig.

Boken "Aktivering - Smart lek med din hund" finns att köpa i vår butik. För att erhålla ditt eget exemplar så mejlar du till info@hundakademin.com. Boken kostar 250kr (porto tillkommer). 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.