FREESTYLE – EM I STUTTGART!

Efter ett fantastiskt NM-äventyr var det skönt att få landa hemma i två dagar. Äventyr i all ära men både jag och Moster uppskattar att få vara hemma och två mästerskap som ligger så tätt kräver en hel del planering och energi. Gosa med kaniner, gå skogspromenader, packa om, äta kaninpluttar och bära gosedjur (de två sista punkterna står Moster själv för) funkade bra för både välbefinnande och återhämtning. 

Sent på tisdageftermiddag var det så dags att resa igen, denna gång bar det av mot EM i Stuttgart!  

Vi hade planerat att bila ner till Trelleborg, ta nattfärjan till Rostock och fortsätta bila hela dagen. För Kummin och Moster fortsatte således vilan medan jag och Lisa turades om att köra. Det var högt i tak och bilen var som vanligt extremt fullpackad, vi har ju båda en hel del rekvisita i våra program. Moster har en ”tvättstuga”, med både tvättställ och tvättbalja, plus en liten resväska. Kummin har ett ”vardagsrum” som inkluderar både stol och en lång bänk. Därtill kommer hennes keyboard! 🙂

Åren med landslagsresor har gjort oss till något av ”packningsexperter” men denna gången missade vi en liten detalj… 

Efter några mil på motorvägen började vi lite nervöst diskutera på varför den ena långtradaren efter den andra blinkade och tutade. Vi hade lite olika teorier men kom fram till att det skulle vara överdrivet att signalera så intensivt på grund av en trasig lampa, så till slut valde vi att stanna. Mycket riktigt det var det ingen trasig lampa, vi hade däremot kört med en öppen takbox! Inget man är särskilt stolt över, vad som helst hade ju kunnat hända… Så tack till alla er som tutade! Utan er hade vi kanske kommit fram utan både skåp, hundmat och ramlösa. Nu tappade vi ”bara” lite kläder och en högtalare…

Framme i Trelleborg visade det sig att vi tagit fel på tiden och att det därför var två timmar innan vi fick rulla på färjan. 

Vad gör man en sen kall och mörk kväll november? Jo, man ”gillar läget” och rastar hundarna extra länge. Man fortsätter att prata och så hoppas man att få rulla på färjan lite tidigare. Tyvärr så var båten istället försenad så klockan var över ett på natten innan vi kom i säng. Efter några få timmars sömn var det dags att äta frukost och planera dagen. När klockan var sju hade vi rullat av färjan i Rostock och såklart rastade vi hundarna på exakt samma ställe som när vi var påväg till VM i Frankrike. Kummin och Moster måste tycka att världen är bra liten! 🙂 

Vår resplan var att köra två och en halv timme, rasta 30 min och köra två och en halv timme igen, osv. Vi följde stolta vår plan, hundarna njöt av sina sköna sovpass och roliga rastningar och vi var nöjda med att hålla igång allas blodcirkulation.
På eftermiddagen kom vi fram till på vårt ”favorithotell” från VM 2019. Hotellet ligger granne med den stora mässan och det är både fräscht och väldigt hundvänligt. På kvällen blev det en supertrevlig middag med bästa laget och jag vill tro att vi blev ännu lite klokare genom att ventilera allt mellan himmel och jord.  

Dagen efter, på torsdag var det träningsdag och invigning först på eftermiddagen så det blev både sovmorgon och långfrukost. Perfekt tyckte både vi och hundarna.  

Mässan var verkligen enorm och det var tjockt med besökare så det krävdes en del att ta sig fram. Vi hade lastat delar av vårt möblemang på höjden i vår lilla dragvagn. Vi turades om att dra och efter några kilometer i folkhavet och två hissar senare var vi framme, med första lasset! 🙂 En timme senare hade vi hämtat lass nummer två och kunde fokusera på att komma iordning.  

Återigen konstaterade vi vilka trygga och miljöstarka hundar vi har (och hur viktigt det är för deras välbefinnande). De tar sig verkligen an de mest utmanande situationer på ett positivt och fenomenalt sätt.  

Mässan i Stuttgart är enormt stor vilket ju är roligt eftersom vi alla gillar ju publik, men den bjuder också på fina möjligheter att rasta och träna hundarna utomhus, vilket gör det lätt att få pauser från den stökiga miljön.  

Väl på plats blev det en kort träning och ”musikcheck” för varje ekipage. Fem minuter är inte mycket men det är verkligen ”guld” att få möjligheten att visa hunden arenan. Dagen avslutades med en högtidlig, kort invigning, fylld av fina ord och allt var fantastiskt. Tänk vilka äventyr våra hundar tar med oss på!  

På fredagen var det kvaldag och lagtävling för heelworken så då satt vi tid på läktaren och njöt av att se alla fantastiska ekipage! Oj, vad sugen man blir på denna delen av vår sport. Så fina hundar, fantastiska nummer och bra musik! 
Sammanfattningsvis blev det en inspirerande, spännande dag som resulterade i BRONS för svenska heelworklaget, heja oss liksom! 

På lördagen var det freestyle och vår tur. Moster var som vanligt ganska laddad men blev ännu mer taggad när hon kom in i ringen och såg publiken! För första gången i livet lyckades hon med konststycket att springa till tvättstället utan strumpa! Vad är oddsen för att missa den lilla detaljen liksom… 🙂 Moster såg minst lika förvånad ut som jag men bortsett från den lilla detaljen gjorde vi ett i mina ögon bra lopp och slutade på en 14:e plats, vilket man får säga är väldigt bra med tanke på ”luftstrumpan”. 

Att tävla med Moster är lite av ett äventyr, varje lopp är liksom full fest! Efter nedvarvning och rastning var det dags att hjälpa Lisa och Kummin som gjorde ett helt fantastiskt lopp och tog sig till final! Tävlingsdagen slutade med lottning inför finalerna och en stark misstanke om att laget tagit SILVER! Det visade sig stämma så på kvällen fick vi ytterligare en anledning till att fira!  

På finaldagen var jag och Moster ”lediga” och kunde sitta på läktaren och njuta av titta på Europas duktigaste freestyle och heelworkekipage, så inspirerande och väldigt, väldigt spännande! På prisutdelningen fick svenska laget återigen stå på prispallen vilket kändes väldigt stort, andra helgen i rad liksom! 🙂

Vårt EM äventyr avslutades med att vi, återigen, fick trängas med stora pokaler i bilen och en nattkörning i snöyra med sommardäck. Körningen kändes sådär men pokalerna höll humöret på topp och resan gick bra. Förutom att färjan inte hade värme i hytterna (vad är oddsen på det?) på överfarten till Sverige. Vi kunde lika gärna ha sovit i en igloo, det rök liksom ur näsan och Moster sov hopkurad som en slädhund.  

Efter ytterligare några glashala mil var vi äntligen hemma och både jag och Moster konstaterade att ”borta är bra men hemma med gosedjur och kaniner är bäst!” ♥