Många gånger uppstår hysteriska hälsningsceremonier enbart för att vi ”kör igång” valpen. För valpens skull är det bättre att avdramatisera situationen, så att den slipper hetsa upp sig. Att hälsa intensivt blir lätt ett inlärt beteende som gör att valpen kastar sig urskillningslöst över alla som passerar genom ytterdörren vilket av vissa med tiden kommer att upplevas som jobbigt.

Men, att låta bli att ”dra igång” valpen när man kommer hem är lättare sagt än gjort. För visst är det både smickrande och underbart att mötas av en lycklig och kärleksfull valp! Börja studera valpens beteende då den möter olika människor. Du kommer att upptäcka att det ibland t.o.m. ser ut som om valpen tycker mer om en främmande person än sina egna flockmedlemmar. Om du studerar situationen ytterligare ser du snart att det snarare är personens beteende än valpens känslor som styr hur intensivt valpen hälsar.

Är personen ”vild” kan det se ut som om valpen älskar vederbörande över allt annat. Tillhör i stället personen den lugna sorten kanske valpen är lugn när den hälsar. En människa kan enbart genom sitt agerande styra en valps beteende. Faktum är att valpens glädjeyttring inte alls behöver vara detsamma som sann kärlek, det kan lika gärna vara hets och stress …

”Cirkusen” startar ofta med att den ankommande personen tjoar i falsett när han/hon ser valpen. Därefter börjar ett frenetiskt rufsande med händerna i valpens huvud tills valpen svarar med att nafsa. I takt med att nafsandet tilltar utdelas ett antal bestämda nej!. Valpen tar oftast inte åt sig utan uppfattar bestraffningarna som en del av leken, och hetsas i stället till att fajtas ännu mer!

Då brukar personen plötsligt byta taktik. Kanske lugnar sig valpen om den får ”leka av sig stund”? Under glada tillrop formligen trycker man in sina knutna händer i valpens mun varpå den hetsar och tuggar ännu mer. Till sist, när valpen biter riktigt hårt och
vederbörandes händer är både rispiga och blodiga, tycker han/hon att det är färdighälsat.

Valpen däremot är lagom uppspelt och har precis påbörjat sin lek. Den fortsätter glatt med att nafsa i benen och attackera fötterna för att sedan bita sig fast i byxbenen. Vid det laget ser de flesta gäster ut som ”vilken jobbig valp ni har” eller så skriker vederbörande rakt ut! Valpen stängs nu in i ett annat rum för att lugna sig.

Allt detta händer trots att hela historien kanske började med att valpen låg och sov, man undrar var logiken finns!

Ur "Från valp till unghund - utan problem", skriven av Nina Roegner.

Du kan läsa mer om våra valpkurser här!